Ramsö är en större ö i Kosterskärgården och är bebodd sedan 1600-talet. Ön är vacker, ägs av öborna och är ett populärt besöksmål. Tornfalk kan ses på ön.

Ramsö är en av de större öarna i Kosters skärgård och ligger i sydöstra delen av skärgården. Ön har bebyggelse och en välgjord hamnbassäng som är entrén till ön och samhället. Du hittar den halvvägs ner längst öns västsida, med ett läat läge. Ramsö är lummig och blommig på mittdelen med fina boende-idyller, och kargare i syd. Ön är verkligen vacker och värd en promenad längs de välskötta promenadstigarna. (inga bilar finns på ön). Ramsö har också många badstränder.

Ramsö ägs av öborna och husen går oftast i arv istället för att säljas till sommarboende. Det innebär en stark känsla för ön och en välskött ö. Örådet har satt upp gemensamma regler för hur man uppför sig på ön, som finns att läsa på anslagstavlan nere i hamnen. Här hittar du också ökarta med tips på var du hittar de olika upplevelserna och vad naturen bjuder på (se längst ner på denna sida). På Ramsö kan du se tornfalk så ta med kikaren på promenaden.

Hamnen öns centrum

Inne i hamnområdet hittar du dels en badstrand och en annan liten strand, båda kan fungera för landstigning. Lägg gärna kajaken åt sidan till. Hamnen är öns torg och här finns bord att slå sig ner vid och titta på brygglivet. Här möts man och pratas vid. Längst i norr, på udden, hittar du en iordningställd grillplats med grill. Ta med en tröja och njut av kvällssolen. Strax före grillplatsen hittar du soprum och toaletter. Glasstation finns en gång till vänster om soprummet. Inga vattenslangar på bryggan så det är tveksamt om det går att fylla på vatten på Ramsö.

Hamnen byggdes som statligt beredskapsarbete 1932-33 efter många års önskemål från öborna. I decennier hade öborna gått vaknätter i den gamla hamnen när det var storm. Ibland fick man förtöja båtarna i Tjälleskärs läade vikar istället för hemmavid. När den nya hamnen nästan var färdigbyggd kom det en orkan. Det var på vippen att den tog med sig linkranen ner i havet.

Vackra stränder

Ön har ett antal stränder och särskilt östsidan är känd för att sina vackra stränder. Snäckskalssanden är jättemjuk och finkornig. Passa på att ta ett dopp när du är på ön. Däremot går det inte att paddla ända in till land på östsidan. Öborna tröttnade på alla båtar från fastlandet som använde badplatserna som förtöjningsplats och har dragit linor med bojar utanför stränderna. Båtarna förtöjer nu vid klipporna utanför. 

Tältning och mat

Vill du som paddlare stanna över natten rekommenderar öborna nordsidan som tältplats. Tänk på att Ramsö inte ingår i nationalparken så du kan tälta en natt, inte två. Ramsö har ingen matbutik eller restaurang.

I närheten

Väst om ön ligger Ramsö Kalv och nordväst Ramsholmen, med bra tältmöjligheter. Ramsö Kalv har ett antal småholmar i syd, där man kan cirkla runt och leka med vågorna från sydväst.

Vardagen på Ramsö vintertid

Ramsö hade året-runt-boende ända in i vår tid, 1980- eller 1990-talet. Under flera stränga vintrar på 1970-talet omtalades ön i riksmedia då de var infrusna och isen varken bar eller brast. Reguljär service från fastlandet eller Strömstad existerade inte efter 1940. Man fick klara sig själva. Post och mat hämtades via isvandring över till Rossö. När enstaka fartyg bröt ränna i Kosterfjorden istället för att gå väst om ön gällde det att vara på rätt sida rännan. Uppmärksamheten kom när det uppstod sjukdom på ön och ingen kunde ta sig iland. Lösningen blev Kustbevakningens hydrokopter. Riksopinionen tyckte nog att Strömstads servicenivå var i sämsta laget, och plötsligt ordnades tillfällig helikopterleverans för mat och post. År 1980 skapades en fast veckotur till Strömstad med Kosterbåten, den första fasta förbindelsen på fyrtio år. Vinterlivets omständigheter och ökade möjligheter i land gjorde att ungdomarna valde fastlandet som boplats, och så hade utvecklingen hunnit ikapp även denna skärgårdsö. De sista som varit året-runt-boende är två damer som idag är 88 och 98 år gamla. Den yngre av dem bor fortfarande på ön sommartid. Ön fick telefon på 1920-talet och el 1956.

Spanskt ursprung enligt legenden

Enligt legenden var den förste som bosatte sig på ön en ättling från ett spanskt fartyg som förliste i Kosterskärgården på 1500-talet (Spanska armadan). Mer sannolikt är väl att bönder och fiskare från fastlandet valde att slå sig ner här. Kyrkböckerna nämner befolkning på ön redan 1610.