Frunchstopp på Stora Brattskär efter passage över Kosterfjorden från Saltö. Viken är osynlig tills man har fem meter kvar till öppningen. Fin blomsteräng att sätts upp 2-4 tält på. Och sen finns det fler små ängar inåt. Vilken idyll! Fjärilar och blommor överallt, och fågelsång.

Passagen gick hur bra som helst. Den utlovade enknopsströmmen uteblev. Kände bara av ström sista trettio meterna.

Jobbigast med passagen var faktiskt den mentala effekten av allas ”är det inte farligt att paddla, och att paddla själv”. Undrar om ensampaddlande killar också hör det fem gånger om dagen? 😉 Nåja.

Blir motströms när jag fortsätter mot sydväst – ska ju bli veckans enda soliga kväll, så västerklipporna lockar 🙂

Dagen används till att upptäcka Kosterarkipelagen, första gången jag är här med kajak och nu stundar finvädret!

Paddla lugnt!