Dagspaddling till Lilla Kornö en fin höstdag. Möte med öbor, hummerbåtar och annan höstskörd.

Lördag 6 oktober 2012, sol och 6-7 m/s nv, ökande till 10-12 m/s vnv och väst. Så gott att vara på vattnet igen och ute i solen. Det är full fart i klubbhuset. Holger har precis paddlat klart och hälsar att nordvästan blåser 5-6 m/s, inga 7 än, och att det är lite skalpigt utigenom. Medan jag stuvar ner grejerna i packluckorna dyker Anki & Tony upp. De lastar kajakerna för en helgtur i Fjällbackaskärgården. Själv ska jag paddla heldag i hemmavatten, faktiskt för första gången sedan augusti. Det har varit mycket paddling på bortaplan istället.

Vid 11-tiden paddlar jag iväg. Vinden har ökat lite så de utlovade 7 m/s är här, precis som Yr spått. Då kommer nog de 11 m/s som spåtts framåt 18-tiden också. Nu är det sol, blå himmel och cirka 14 grader varmt. Finfint väder. Handskar och buff är på, men mössan får vara kvar nere i luckan. Ut genom Stångholmesund och genom Stångehuvud, ut i sjön. Ja, lite skvalpigt är det. Lilla Kornö ligger i nordväst från Lysekil sett så jag fortsätter paddla utåt i den riktningen för att få renare sjö, insidan öarna ser för snäll ut ;).

Några segelbåtar är ute och tar vara på vädret. En svartvit fågel dyker upp precis framför kajaken och försvinner snabbt ner i vågorna igen. Dessa fåglar verkar ha blåst in med septemberstormarna för vi har sett dem från kajakerna de senaste veckorna och annars är de ovanliga. Ingen är säker på sorten, sillgrissla, tobisgrissla eller något annat. Enligt herrarna på bryggan kan det vara Vigg, men det verkar inte stämma med fågelboken. Så här ser de ut. Klicka på bilden för att se den stort.

Jag fortsätter ut mot Gulskären för att sedan välja insidan eller utsidan Stora Kornö. Så skönt att vara på havet igen och känna vågorna under kajaken. Skönt också att röra på sig. Insidan Stora Kornö är läad och platt vatten. Jag väljer istället den roligare västsidan för att få mer motion. Blåser det upp medan jag är iland blir det ändå östsidan tillbaka. Jag passerar Bredvik och stannar till vid ett trevligt par i en motorbåt som halar ombord en hummertina. Den kommer upp med några krabbor i men ingen hummer.

– Hur har gått idag, har ni fått någon hummer?
– Ja, 3-4 stycken. Det är ont om dem i år.
– Har ni blivit av med några tinor eller sett tecken på tjuvfiske?
– Nej.

Själv har jag hört flera berätta hur de hittar tinorna med öppna dörrar, eller med dörrsnöret virat på annat sätt än de själva brukar göra. I en tina har de till och med hittat hummerklor men ingen hummer, så brått hade tjuvarna att slita till sig hummern.

Jag paddlar vidare och passerar Bredviks skär. Inga sälar här idag. Hummerbåtarna har nog fått dem att dra sig längre ut. Jag är nu i sundet mellan Kornöarna och Brandskär. Mitt i sundet har vågorna vit kant, vinden kommer in från den öppna Brofjorden i norr. Än är det bara skönt med motvind och färden går vidare längs Lilla Kornös utsida, som är fin kantpaddling i rätt väder. Nu är det mer studssjö där inne. Två vikar passeras, bara berg och rullsten längs kusten. Utifrån havet syns ingen landstigning, men paddlar man längst in i viken finns en 1-meters sandremsa. Den upptäcker jag under landpromenaden.

När jag rundat Lilla Kornös nordvästra udde får jag vinden i ryggen och sedan lä. Kontraster. Tystnad och stilla flytande tång. Solen i ansiktet och vattenpaus vid klippkanten nedanför fyren. Kajaken flyttar sig några centimeter längs bergskanten och ligger sedan stilla.

Sen är det bara att runda udden och glida in mot hamnen och Lilla Kornös samhälle. De vita husen lyser i höstsolen och samhället andas frid. Inte många i rörelse, men några människor syns till. En besökande segelbåt ligger till kaj. Det är många år sen jag var i land här så det ska bli kul att gå på upptäcktsfärd. Jag paddlar inåt och paddlar under bryggan vid den smala bropassagen. Längst in finns en grässtrand. Jag har flyt för djupet passar kajakstövlarna och sen är det bara att dra upp kajaken. Gräset klafsar och det blir pölar runt fötterna, lunchen får intas på annan plats.

Stigen ger mig två val, in mot husen eller ut mot naturen och för att inte inkräkta blir det naturen. Samhället ligger på öns norrsida med bergslä från väster och det syns; ön är i gränslandet mellan sommar och höst trots datumet. Havets värme hjälper också till. På odlingslotterna blommar vallmo och ringblomma, medan nyponen lyser röda på buskarna längs stigen. Jag tar lunch på bänken under ett kastanjeträd. Löven är fortfarande gröna och kastanjer har nyss börjat ramla ner från trädet. Skön öidyll. Medan spaghettivattnet kokar upp fotograferar jag. En man med hund promenerar förbi och säger hej innan han försvinner västerut.

Efter lunchen går jag västerut. Stigen går i serpentiner genom gräs och ljungtuvor, över bergknallar. På ett ställe gör jag en avstickare och hittar ett litet rullstensfält där barn eller andra ordnat gropar med stenen staplad i ring runtom. Så sov fiskarna förr när de skulle övernatta i skärgården. De la sig raklånga i gropen bredvid varandra och drog seglet eller en presenning över sig. Det gick nog an på sommaren, men hur mycket frös de på vår och höst?

Tillbaka till stigen för att kolla in västra strandlinjen. Går det att ta sig iland och var är den tältmöjlighet som jag sett nämnas på kartor? Ön är privatägd så tältning kanske inte är populär, men finns det en gräsplätt överhuvudtaget? Jag hittar två stenstränder som på landsidan är sammanbundna genom ett flackt område. Blommor, ljung och mycket stenskärvor på marken. Här brukar man tydligen grilla och visst går det att få upp tält på några ställen. Om man vill. Slätt berg att sola på nära vattnet och ganska exponerat för västvind. Just nu ligger Sjöfartsverkets fartyg ute i väst och arbetar vid Brandskär.

Jag vänder tillbaka, hämtar upp min lunchkasse och tar vägen söderut ner till Lögevig, som nog betyder Tvätt/tvätta-sig-viken. Stigen går i en smal ravin, med en brant bergvägg precis väster om stigen, och man kliver över rötter. Fullt med växter och träd i ravinen och en mysig sittplats/lekställe mitt i. Längst ner i ravinen möter en långsmal vik in från sydväst. Här är nog fint att dyka från klipporna.

Nu är det dags att ”inspektera” samhället. Husen ligger tätt, röda fiskebodar och vita hus, här råder traditionerna. Lite mer folk i rörelse nu. Segelbåtens skeppare solar sig på däck, en familj promenerar omkring. Sommarkänsla utan sommarträngsel. Jag är nog enda okända ansiktet på land och fotograferar mycket – jag syns. En man kommer förbi.

– Jaså, du är ute och fotograferar.
– Ja, här är ju så fint och det är längesen jag var iland här.

Vi tar sällskap inåt längs stigen. Mannen, Claes, är uppvuxen här ute och visar sig vara arbetskamrat till mamma, då det begav sig. Han och frugan tillbringar fortfarande så mycket tid de kan på ön, året runt. Självklart har även han hummertinor ute och har fått 17 humrar hittills.

Claes

Stigen svänger och när den öppnar upp sig mot östra viken drar jag efter andan. Så vackert! Solljuset målar fram färger på bodarna och löven lyser. För ett ögonblick tappar jag vad Claes säger. Vi pratar lite kort om öns historia. Snart är vi framme vid hans bod, där han ska mecka vidare. Själv ska jag ta vara på ljuset och titta närmare på sjöbodarna.

Klockan närmar sig fyra och det börjar bli dags att ta sig hemåt. Här inne är dessutom lä, så det kan ha blåst upp där ute. Jaja, det blir ju medvind.

I med kajaken, vattnet är högre nu. Några ord med segelskepparn, sen bär det av. Har lä av Kornö ett tag, sen blir det fri vind. Japp, den har ökat. Inte katten blev det medvind, det är sidvind. Nånstans runt 8-10 m/s. Jag tittar i vågriktningen och önskar att jag skulle åt det hållet. Jag ska till höger i bild – bara att paddla på och hitta vågrytmen, och kliva över vågryggarna då och då för att arbeta sig sydostvart.

Rolig riktning!

Vid Stångehuvud är vågorna större, och vinden har ökat till cirka 11 m/s. En stampande eka drar tinor, ser besvärligt ut för gubbarna. Bra att de är flera ombord. Jag paddlar fokuserat i vågorna och vill hålla paddeln igång så det blir inget foto. Kul paddling. Nu gäller det att vända kajaken i rätt vågögonblick. Jag paddlar söderut lite till så jag får raka spåret in mot Stångholmesund när jag vänt kajaken österut. Fin surf inåt och jag är hemma.