Godafoss-incidenten har fått en oväntad fortsättning – och en olycklig sådan. Bohuskusten kommer att träffas av olja inom 24 timmar. Fartyget har läckt olja under hela bogseringen från Norge till Odense. Detta upptäcktes idag kl 1440 när fartyget var i jämhöjd med Göteborg.
Oljestrimma längs hela Bohuskusten
Kustbevakningen gick ut med nyheten kl 1440 idag, när de fått meddelande om oljeläckage under pågående bogsering. Flygplansspaning konstaterar en synlig oljestrimma längs hela bogseringsvägen, via Koster och ner längs hela Bohuskusten. Oljan förväntas nå vår kustlinje inom ett dygn. Oljan är närmast vid Koster, där den har 5 nautiska mil (nm) kvar till Ursholmen.
Säg Ursholmen till vilken seglare eller paddlare du vill, och de får något drömmande i blicken. Ursholmen ingår i Kosterhavets nationalpark och är smått legendarisk, en vacker ö omgiven av många grynnor, och med Sveriges mest västra fyr. En ö många av oss längtar tillbaka till. Att Ursholmen och fler delar av Kosterhavets Nationalpark nu ska geggas in med olja får mitt hjärta att gråta. Så förbaskat onödigt.
Första tanken när radionyheten kommer är: men hur gick det här till?! Jag har följt räddningsarbetet på grundstötningsplatsen, och hört olika arbetsledare rapportera i både svensk och norsk radio. Fartyget skulle till närmsta hamn i Norge och alla var lyckliga att incidenten fått ett såpass lyckligt slut, det kunde gått så mycket värre.
Oljebältet är 5,5 landmil långt
Nu undrar jag: Efter att alla räddningsinstanser gjort ett fantastiskt jobb på grundstötningsplatsen och tagit alla rätta beslut – hur kunde detta ske? Hur kan man rädda ett unikt område (Hvaler) och sedan riskera både Koster och hela Bohuskusten? En räddningsinsats handlar om riskeleminering – en sådan är att flytta ett fartyg till närmsta hamn och lagningsplats. Och där säkerställa att läckaget har stoppats innan fartyget får lämna hamn igen. Det finns varv i Norge. Visserligen dyrare. Men efter att fartyget redan orsakat miljöproblem och en dyr aktionsnota borde norska och svenska myndigheter ha rätt att ställa krav på rederiet och val av lagningsplats. Pumpades de två läckande tankarna inte tomma medan fartyget var vid kaj i Norge som planerat? Och lagades permanent innan fartyget släpptes till sjöss igen?
I skrivande stund finns inga fakta om vem som tagit vilka beslut. Och det spelar egentligen ingen roll. Den bohuslänska skärgården kommer ändå att få betala priset.
