Ursholmen ligger längst i sydväst i Sydkosters skärgård och syns vida omkring med sina två fyrtorn.

Ursholmen får alltid mitt hjärta att klappa fortare. Åt ena hållet öppen horisont och åt andra hållet Kosterskärgården i all sin prakt … öar, holmar och skär i mängder, med svarta diabasränder i vågor över öarna. Så vackert. Ränderna har smeknamnet Hin håles harvedrag – sägnen säger att Djävulens häst slet sig medan de plogade och hästen plöjde upp de svarta ränderna.

Ön är sedan länge en populär destination för fritidsbåtar och de förtöjer i den fina naturhamnen på ostsidan ön. Här finns också brunn och utedass. Vid hamnen är det bergväggar men längre in blir det rullstenar. Där går det att dra iland kajakerna med lite god vilja. Kanske går det också att få låna slipen som tillhör administrationen för att dra upp kajaken? Sandstrand finns inte, här ute gäller gnejs och diabas. På holmen intill, Inre Ursholmen, bröts diabas vid förra sekelskiftet och skeppades bland annat till Skottland.

Ursholmen har varit bemannad fyrplats och var då Sveriges västligaste boplats.  Här fanns fyrmästare, fyrvaktare och fyrvaktarbiträden, och även familjer. Och två fyrar att sköta. Husen blev kvar efter automatiseringen och används numera av Kosterhavets administration, de som sköter nationalparken. En fyr är fortfarande i drift, den andra står kvar utan lanternin. När man står här uppe är det lätt att drömma sig bort till ylande höststormar och klara vinternätter.

Missa inte att besöka fyrvaktarmuséet uppe vid fyrarna, det är öppet sommartid. Här hittar du utdrag ur loggböcker som berättar om inspektioner från Stockholm, fartyg som gått i kvav utanför och sjömän som räddats i land av fyrvaktarna. Porträttfoton på fyrpersonalen visar både Taubes och Waldners. Fyrutrustning, arbetsverktyg och en uppstoppad utter ingår också. Muséets nyckel finns att hämta nere vid husen, fast sommartid står dörren öppen dagtid.