Valöträffen 2011 kan sammanfattas med: Goa människor, görfin ö, paddling och sköna samtal om allt möjligt – inklusive paddling. Göteborgs skärgård bjöd på öliv och varmt väder.

Fredag 1 juli, kl 19.30 lägger jag ut från Fiskebäck mot Valö, och har två timmars solopaddling framför mig. Iläggningsplatsen nära färjeterminalen var liten men perfekt. Skönt att vara på väg efter allt bilköande in till Göteborg. På väg till min första Valöträff! Jag ser fram emot att bli bekant med fler Göteborgspaddlare och återse några bekanta. Paddlingsträff och en ny bok av favoritförfattaren Ann Rosman – jag är redo för en toppenhelg!

Valöträffen arrangeras av GKF, Göteborgs KanotFörening och är öppen för alla paddlare. Det är bara att greppa sitt tält och passa på – ön är normalt naturreservat och är bara tältbar en helg/år. GKF arrenderar de gamla fyrhusen på ön och har Valö som hemmaö. Ön är omtyckt, det märks både genom medlemmarnas engagemang och genom hur välskött ön är. Många GKF:are inledde semestern med att vara några dagar/en vecka extra på Valö i samband med träffen. Visst har de njutit, men de har också fixat och förberett: Gräset har slåtts, en säng monterats, gastuber till kylskåpet har hämtats från fastlandet via kajak och färja … en badstege och ljugarbänk har skapats och används flitigt under helgen. 

Storstadsfåglar

Jag glider ut över första viken, går igenom smala passagen ut till farleden mellan fastlandet och Asperö. På kobben vid smala passagen sitter en bunt ejdrar och jag håller ut för att oroa dem mindre. De rör inte en fena! Storstadsfåglar är tydligen mer härdade än de i Lysekils skärgård, där hade de simmat iväg. Några meter längre upp på land står några Kanadagäss med halvstora ungar, och de är knäpptysta. Jösses så annorlunda! Under min Väderöpaddling döpte jag dem till skärgårdspudlar – mycket bjäbb för ingenting.

Skön paddling söderut

Solen börjar vandra in bakom moln så den planerade sightseeingen får bli på hemvägen istället. Jag bestämmer mig för att följa östsidan av Köpstadsö (Kjössö), Donsö och Vrångö söderut. Valö ligger strax söder om Vrångö naturreservat och ligger längst ut. Mitt experiment med att navigera efter en utskrift från Google maps funkar, men lite påvert är det. Jag saknar fyrar och namn på småöarna jag paddlar förbi. Nästa gång blir det sjökort eller en utskrift från Eniro sjökort. Öarna jag passerar ger mersmak och här finns chans till både klipp-snirklande och olika vägval bland öar och sund.

Vädret är underbart varmt, jackan åker av nästan direkt. Lugnt vatten där molnen speglar sig, det är bara att njuta av utsikten och känna arbetsveckan rinna bort. Kaprifol doftar ut över vattnet. Efter Donsö möter jag en paddlare på kvällstur och tror att det är en ”Valöträffare”, men den kände han inte till. Sista biten ut i fjorden får man bekänna färg, det är ordentlig motström. Jag tvärar över fjorden och siktar på fyrhuset i ena änden av ön, men transporteras till andra änden under överfarten. Desto vackrare snirkling sista biten :). Jag rundar sista klippan och viken med tillhörande fyrhus och fyr öppnar sig. Snacka om att göra entré. På klippan framför mig sitter bortåt 40 personer och tjôtar, medan jag glider in som ensam kajak. Ewa Westh tar emot nere vid angöringsbryggan och andra drar upp kajaken. Bra service på den här ön!

Önskas klippbädd, ängsbädd eller sängbädd?

Jag väljer ängen framför klippkolonin eller våningssängarna, slänger upp tältet lite snabbt och joinar gänget utanför fyrhuset. Blir presenterad för några trevliga Göteborgare och sen flyter kvällen på. Några brassar käk, andra har hunnit till whiskeypinnen, några glider runt och minglar, och några paddlar in en timme efter mig. Framåt ett-tiden blir det natta för de flesta.

 

Lördag med öliv

Vaknar kl 7 av fågelsång – bästa sättet att vakna på. Somnar om – sa jag att jag älskar min nya sovsäck? – och vaknar igen kl 9. Tar med mig frukosten till fyrberget, första gänget är nästan klara för Tistlarna-tur. Sen kommer det och går kajaker hela dagen, och andra väljer att vara iland och bada, eller softa, eller umgås i de olika husen. Själv bestämmer jag mig för en slappardag iland, packar badprylarna och går till norrsidan ön. Promenaden går genom äkta bohuslänsnatur och här finns massor av blommor, inklusive en del jag inte sett förut. Framme på andra sidan upptäcker jag en fin paddlingskanal på nord/västsidan ön, och ännu ett GKF-hus, Hultet. Idyllen är total. Röster bär ut genom ett öppet fönster och trädgården prunkar. Här har Ewa bott hela veckan och njutit av sol, fika, paddling, solnedgångar, vinbär i trädgården, egen badvik och trädgård. Kan det bli bättre?

Efter husesyn och avvinkning av Anders lockar badviken. Jag traskar iväg till andra sidan och hittar en egen klippa. Säsongens första riktiga bad sedan påskens premiärdopp. Löjligt sent och åh så skönt! Simmar runt på upptäcktsfärd i 20 minuter. Varmt och gott. Klart vatten och inte en manet i sikte. Landar sen på den varma klippan resten av eftermiddagen, i gott sällskap av Marstrands Porto Franco-tid (boken).

Fler paddlingskvällar åt folket!

Traskar tillbaka till fyrklippan framemot femtiden, och lagar mat i gemenskapen. Allt eftersom klockan går, och fler kommer iland växer gruppen. Några testar varandras kajaker, sen tar det sociala över. Och grillningen. Lördag kväll är tydligen alltid grillkväll om blåsten tillåter. Det grillas bakom varje hörn känns det som. Korvar, stora stekar, grillspett – massa mumsigt. Som serveras med vin såklart, och dessförinnan mousserande.

Det snackas paddlingsminnen, planeras nya turer, man delar matidéer och tipsar om prylar, och givetvis snackas det kajakmärken och deras egenskaper. Plötsligt ljuder Evert Taube ut över klippan. Hakon har tagit med sig sin vevgrammofon och stenkakor. Mysigt. Så löper kvällen på och trevligt har vi. Vid midnatt rundar de flesta av, imorgon stundar hemfärd för många. Först ut blir Pia & Erik som ska iväg redan kl 06 – toktidigt.

Söndag – paddla hem eller stanna extra

Söndagen blir en sovmorgon till. Hmm, mindre provpaddling än tänkt då alltså. Inte minst för att kajakägarna sov ännu längre än jag ;). Det blåser 6 m/s rak motvind hemåt och prognosen säger ökande. Vi blir många som ger oss av lite tidigare än vi ursprungligen tänkt. Andra har tänkt om och stannar några dagar till, Ica på Vrångö är ju ett tacksamt ställe att bunkra på.

Hemfärden blev en fin dagstur genom Göteborgs södra skärgård, och det blir en egen berättelse.