Ulrika Larsson och Nick Cunliffe avbryter sin paddling av Danmark Runt (Rödvita Bandet). Orsak: bland de tristaste man kan tänka sig – tjuvar stal så gott som all utrustning ur deras kajaker!
Ulrika och Nick fick en tuff start på sin Danmark-Runt paddling. Regn, vind, mera vind och mera regn. Så såg det ut medan de paddlade uppåt längs Jyllands västkust och blev inblåsta flera gånger. När de närmade sig Jyllands spets och Skagen var det bättre väder några dagar och de passade på att kliva iland vid Grenen och spana in hur vågorna från Kattegatt och Skagerakk möts.
Sen vände de söderut och fick blåst och motvind igen medan de paddlade ner längs östsidan Jylland. Motvind dag 1, motvind och sidovind dag 2, inblåsta dag 3, dimma (och lite vind!) dag 4, natt 5 åskväder, dag och natt 6 regn, och sen inblåsta flera dagar i rad istället för att paddla över till Själland … Tydligen har Danske Metrologiske Institut konstaterat att denna sommar är den 2:a regnigaste på 137 år.
Därefter blev det bättre. Solen kom fram, vinden minskade och rapporterna blev gladare, inte minst för att passagen över till Själlands odde nu var gjord – en milstolpe avklarad – efter ett fint besök på ön Hjelm.
Möten med trevliga människor, sköna övernattningar på kajakklubbar, fin paddling genom Köpenhamns kanaler, härliga upplevelser. 900 km paddling avklarad, bara 300 km kvar. Och så kom bakslaget – en timma iväg från kajakerna för att proviantera, i Greve en bit söder om Köpenhamn, och väl tillbaka ser Ulrika att främre luckan har en glipa och lyfter locket … tomt! Nästa lucka … tomt! Lucka efter lucka rycks av. Tomt. Nicks kajak är helt länsad. De konstaterar att de blivit av med så gott som all sin utrustning. Tre kameror, gpser, alla sjökort, vhf-radion, köket, säkerhetsutrustning, Nicks pass och alla hans kläder, sovsäckarna, nästan alla Ulrikas kläder … listan är hur lång som helst. Mest sörjer de fyra veckors paddlingsminnen i form av foton som försvunnit tillsammans med kamerorna. Bilder de skulle använt till föreläsningar och annat.
När jag läser Ulrikas berättelse på bloggen får jag tårar i ögonen och blir så förbaskad å deras vägnar … tjuveriet är alltför utstuderat för att gjejerna ska ligga slängda bakom nästa buske. Alla har vi lämnat kajakerna utan tillsyn för en nödvändig promenad, och ingen av oss har väl på allvar trott att någon skulle stjäla ur kajaken … och dessutom ALLT. Jag tror då att de ska behöva starta om sin paddling och att alla de 900 kilometrarna gått till spillo. (Som tur var har jag fel).
På en vanlig paddling kan man kanske leva med att grejer försvinner, men på en långpaddling av det här slaget är det värre. Dessutom finns ett antal regler för vilken assistans man får lov att få utifrån … till exempel får man inte be någon annan gå att köpa maten, den måste man köpa själv. Nu får Ulrika och Nick istället fokusera på försäkringsärenden och ambassadbesök för att fixa fram ett nytt pass.
De har valt att pausa sin paddling av Rödvita Bandet, för att komma tillbaka i november. Då paddlar de vidare från Greve, de 300 km som återstår. Den paddlingen hinns inte med när de fått ihop ny utrustning, båda två är uppbokade på andra paddlingar de närmaste månaderna och nästa lediga tillfälle är därför i november.
Ulrika kommenterar:
– Visst känns det surt att inte kunna paddla hela vägen i ett svep, men just nu försöker jag att fokusera på att slutföra turen i november. Även om det blir ett uppehåll på 2 månader, så vet i alla fall jag och Nick att vi kommer att ha paddlat hela Danmarks kust och den dagen jag lägger handen på gränssten 1 vid tysk/danska gränsen, kommer det kännas betydligt bättre än vad det känns just nu, en vecka efter incidenten.
They’ll be back.
Alla foton lånade från Ulrikas blogg Green Adventures enligt överenskommelse. Green Adventures har full copyright på bilderna.