Annandag jul och vi samlas i Skalhamn för paddling. Många paddlar turen för första gången och det är nästan ett år sedan vi paddlade härifrån senast.

Dimman ligger över vattnet när vi samlas klockan 9, och vi räknar med att den lättar helt först vid lunch. Vinden är sydostlig och ska bli syd för att i eftermiddag dra över på sydväst och öka till cirka 13 m/s framåt kvällen. Vi ska först rakt västerut till Lindholmen, sen längs insidan öarna söderut och sen vika av ut mot Kornöarna. Därifrån får vädret avgöra om det blir utsidan eller insidan.

Vi blir elva idag. Vägarna är isiga efter nattens regn så Urban kom inte loss från Dalslandsskogarna, trots lastad kajak och tidig morgon. Lite seg start på grund av en missad färja, sen glider vi förbi stenpirens gran och ut i dimman. Man kan precis skymta Lindholmen i dimman, eller åtminstone Fredrik kan, och han ligger i täten. Jag vänder mig om för att memorera hamnentrén, en hög bergknalle och en brant bergssida på andra sidan, själva hamnöppningen är smal och syns knappt.

Ljuden dämpas något i dimman. Vinden är sval mot ansiktet och temperaturen plus tre, lätt att hålla värmen i kajaken. Havet ligger grått, tomt och ganska stilla i lä av öarna. Fast … är inte det motorljud? Till höger om oss borta i dimväggen börjar något forma sig till en fastare punkt. Lotsbåten. Med kurs åt vårt håll. Vi hojtar till de längst bak att paddla närmare till klungan och räknar med att lotsen går bakom oss. Vi väntar på respons, det vill säga den lilla kursändring som behövs för bra marginal. Ingen. Än så länge finns ju tid, men det vore käckt med en bekräftelse på att han sett oss. ”Fredrik, nu kursändrar han, men nu har han kurs på oss här framme istället”. ”Ok, då stannar vi”. Lotsbåten saktar också in, och byter sen kurs till akter om oss. Tydligen såg han inte hela gänget från början. Tät formation är bäst, även om vi låg rätt tätt ändå.

Ute vid Lindholmen spanar vi efter säl, de gillar att hålla till här, men de har nog redan hunnit iväg eftersom vi har vinden i ryggen och pratar. Vi viker söderut, paddlar runt en udde och några fåglar smattrar iväg. En skarv flyger efter. Vinden känns svalare i motvinden och medan vi tråcklar oss sydvästvart genom sunden byter jag till vintermössan. En svag dugg börjar, som bara upplevs som fukt mot ansiktet men inte syns på vattnet. Vi går mellan Testholmen och Tärnekullen och möter liten dyning när vi kommer ut i sundet vid Flatholmen. Skärgården känns trolsk när dimman suddar ut horisonten och ger öarna ett annat ljus. Sikten är ändå bra, det har lättat lite och vi kan hela tiden se vart vi ska. Vi väntar ut lotsbåten som går hemåt innan vi korsar farleden över till fyren vid Lilla Kornös nordspets.

Vi tar en avstickare in till Lilla Kornös hamn, flera paddlar här för första gången. In i hamnen, under bron och lägger oss i cirkel. Fotostund och njuta av hus och sjöbodar. På Lilla Kornö finns fyra geocachar och en ligger på det höga berget ovanför oss, lite krånglig att ta sig till tydligen. På vägen ut paddlar Michael slalom mellan fartygsbojarna och vi andra hänger på. Kul!

Vi paddlar vidare sydvart utmed de gamla husen. Jenny kör lambada under de olika bryggorna och flera paddlar under sjöbodarna som är åtminstone ett sekel gamla. Akta pelarna tipsar jag, för den ena sjöboden har anslag om rasrisk. Ena stenpelaren påminner om lutande tornet i Piza och boden står inte rakt längre.

Vi följer kustlinjen och när vi viker runt udden får vi syn på samhället på Stora Kornö och närmar oss vår lunchplats i Smalsund. Vi kan konstatera att vinden redan börjat vrida över på sydväst och Smalsund är inte helt läat längre. Det gör inget, det kurrar i magarna så nu ska vi ha lunch. Igång med gas, fram med gulaschtermosar och överdragsjackor. Mums och leenden. Medan vi äter klarnar det helt och väster om sundet syns flikar av blått. Finväder 🙂

Efter lunchen fortsätter vi längs Kornös kustlinje och paddlar sen mot Getholmen i sydost. Solen lyser på torrdräkterna och glittrar på paddlarna. Vi passerar några småholmar. Fukten ligger kvar på berget och framkallar ovana färger på lavarna i solljuset. De riktigt lyser mot det grå berget.

Utåt havet kan vi se fronten komma in. Den är ovanligt kompakt och ligger som en grå platta över himlen i väst. Medan vi paddlar konstaterar vi att den rör sig snabbt. Snart har den ätit upp solen. Vi vet att fronten har vind med sig och en av kajakerna är rank i sjögång. Vi väljer att inte runda Getholmen/Bockholmen och passera Norra Grundsund, utan vänder istället norrut. Bara att följa kustlinjen hemåt.

Vid Basteviksholmarna hörs en båtmotor … som visar sig vara vindkraftverket vi passerar under. Vinden har ökat. Väl runt sista piren har vi medvind sista biten och kan se bastun som väntar på oss. Huset ligger fint ensamt ute på udden, bland all granit, och med egen badstege.

Vi paddlar in i hamnen och samlas under skratt för en gruppbild under granen. Alla är nöjda med paddlingen och eftersom klockan bara är halv två finns det gott om tid till bastubad. Vi paddlar inåt i hamnen och plötsligt dyker Bohusläningens reporter och fotograf upp. De vill ha bilder så vi paddlar ut ur hamnen och paddlar in igen i formation. Sen blir det landstigning och olika intervjuer. De stannar kvar medan vi packar ur och lastar kajakerna för att få bilder från bastun.

De får vänta rätt länge innan alla är på plats i bastun, för några skulle vi vinka av först. Bengt försvinner iväg på sitt vanliga vinterbad innan han ska in i bastun. Vi andra huttrar till, tar för oss varm glögg och smiter in i bastun. När vi väl svettats där inne ett tag blir det bad på oss allihop. Utom Marie. Hon ska inte börja med något vinterbadande, det är inte hennes grej. Några skopor vatten på aggregatet för att öka värmen. Den bränner mot huden. Några omgångar till med vinterdopp, sen ser jag plötsligt Marie följa med badgänget ut. ”Vart ska du?” ”Jag ska bada!”. Så gick det som förra årets paddling, turen skapade nya vinterbadare :).

Efter bastun sätter vi oss i soffgruppen en trappa upp. Medan vi dricker glögg och pratar ser vi skymningen sänka sig över skärgården och fyrarna tändas. Även själen får sitt en sån här dag.

PS: Hur det var i vattnet? Skönt! Tårna krullade sig lite i det engradiga vattnet men det gick fort över, bastun höll ju 80 grader. En skön kontrast att nybadad sitta inne i bastun och se Inger gå ner mot ett blygrått hav i sin regnbågsfärjade sarong för att ta ett dopp.

/Paddlat 121226. 11-12 km.

Fler bilder på Kajakrapportens facebooksida: kommer idag

Bohusläningens reportage på webben. I tidningen blev det förstasidan och ett uppslag!