Paddling i Hunnebostrands skärgård en klar höstdag med havs-skådespel.
Söndag och 8-9 m/s från väst idag, med mer i byarna. I natt drog vinden på nordväst ett tag och ökade och höjde vattnet vid stranden men nu är det västligt igen. Gårdagens 22 paddlare har idag reducerats till 4. Flera åker hem, några ska vandra på Ramsvikslandet och några tar bilen för att geocacha längre ner längs kusten. Barbro, Peter, Urban och jag vill paddla mer när vi ändå är här och packar kajakerna.
Vi paddlar västvart först, för att känna på hur det är utanför Ramsvikslandet. Vi vill paddla ner till första hamnen på utsidan, Grosshamn, och sen vända tillbaka. Om det går beror på hur havet ser ut på utsidan. När vi kommer till fyren blir det motströmt i sundet och våghöjden ökar. Jag paddlar ut en bit till för att komma ur strömmen och väntar in de andra. Skådespelet ligger framför oss. Härlig berg- och dalbana i vågorna och lite korssjö. Vågor som rullar in, brytande sjö och vitt överallt. Vitt sprut vid kobbarna rakt ut och på vänster hand dundrar vågorna in i granitholmen. Många grynnor och levande hav. Inte undra på att de gamla segelskutorna hade respekt för den här sträckan. Ska vi ut i det här blir det kul paddling.
Det gemensamma beslutet blir att vända. Lite trist beslut men rätt beslut. Hantera kajaken är en sak, men klara av att göra kamraträddning i det vädret, med klipporna nära, är en annan. Dessutom har ingen av oss bogserlina, något som skall med nästa gång. Vi får en kul surf inåt och paddlar sedan Grötöarnas insida norrut. Fina klippöar och trevlig paddling fram till Norra Grötös norra udde, där vi spanar framåt och i sjökortet.
Precis norr om Norra Grötö ligger Stenen, ett område fullt av bränningar och skär, exponerat för västvinden. Vågorna kokar och vattnet sprutar. Inte helt lämpligt för rundbottnade kajaker kanske, men vi njuter av skådespelet. En hummerbåt dyker upp bland Stenens skär och börjar dra hummertinor bara meter från skären. Hmm, gutsy. Plötsligt faller mycket på plats i mitt huvud – gubbarnas kroppsspråk på bryggan och koll med varandra om hummer ska fiskas i år – hummerfiske är nog lite av ett mandomsprov. Jag döper dem till fiskets rodeocowboys. Deras båtfärdigheter imponerar … och avskräcker lite ;). Marginalerna är små, en lina i propellern och situationen är allvarlig efter bara några meter.
Fjorden norr om oss är full av brott och grynnor och vi vill surfa inåt med vågorna och sikta på Alvö. Halvvägs på vår väg ligger Södra Brott, ett grund i vattenlinjen med en tavla. Vi bestämmer oss för att gå söder om det och sen in mot Alvö, och paddlar iväg. Väl ute på vattnet kommer vågorna mer från nordväst och en svag ström går norrut. Kajakerna sätts söderut efter ett tag och vi tar sikte på Huöarna istället.
Jag paddlar lite till mot Södra Brott för att få några bilder innan jag surfar ner mot de andra. Pampigt! Vissa sjöar slungas tio meter upp i luften när de möter grundet. Ibland två vågor samtidigt på olika ställen. Det är läckert att vara på havet idag. Jag håller avståndet och njuter av showen. Att kameran fått vattendroppar på linsen märker jag inte, så bilderna blev blötsuddiga. Och jo, visst dyker det upp en liten hummerbåt och vittjar tinor precis vid grundet.
På väg ner till de andra får jag mitt livs bästa surfvåg. Kajaken dundrar fram i full fart utan att paddeln ens är i vattnet och fören är snyggt inkilad i vågen framför. Jag är ikapp de andra på nolltid. Min för är så uppnäst så det är första gången den kilar in sig, stora vågor behövs tydligen. Jag har märkt att kajaken har bäst surfförmåga i 11 m/s och uppåt, i alla fall med packning.
Urban har det lite tuffare i sin rundbottnade kajak, men han är bra på att parera. Mellan Huöarna finns en bra placerad vik där vi paddlar in för en stunds lä. Vackert här. Vi paddlar på upptäcktsfärd och tror ett tag att vi ska kunna smita mellan öarna, men när vi kommer längst in blir det stopp. Här är istället fors på grund av olika vattenstånd och en sten mitt i fåran stoppar igenompaddling. Vi paddlar ut igen och fortsätter in till Täresund.
Vi hittar flata hällar på Flatholmens insida och tar lunch. Solen skiner, grejerna på tork. Vi slappar på ett stort granitflak med nästan lä, med utsikt mot Täresund där segelbåtar går förbi med bra fart. Vi tar långlunch, sen blir det promenad upp på berget. Jag hittar blommande prästkragar – i oktober – och Barbro berättar att tuschlaven kan användas för att färga ull i en snygg lila färg. Tydligen exporterade Bohuslän tonvis med lavar till Skottland på 1700- och 1800-talet, tills bergen var renskrapade och lavarna slut.
Längst upp på berget finns flera vardar. De är snygga mot det blåsiga havet. Barn har skrivit sina namn med stenar på berget, antagligen med stenar från vardarna. Vi spanar ut över skärgården och pekar ut olika öar för varann.
Ja, sen är dags att ge sig hemåt, via en repris från igår. Söderut förbi Knivsholmen och genom Hunnebostrands hamn innan vi viker västerut mot Ramsviks camping. Väl framme använder vi campingens slang för att spola av kajakerna. Därefter återstår bara den vackra bilkörningen längs Sotekanalen och Byfjorden i klart höstväder, och njuta av höstfärgerna. Det blev en riktigt fin paddlingshelg och minnen att plocka fram i vinter 🙂
/Paddlat 120930. Fotogalleri längst ner på sidan.
Paddlingen i samma område dagen före.