Även på storstadsutflykt hittar jag kajaker 🙂 Vi njuter första vårdagen på ett utomhuscafé och då kommer dessa herrar paddlande i Vallgraven. Ser härligt ut! Killen vid bordet bredvid berättar att han precis köpt sin andra kajak så att han har en på vardera kusten. Sen är kajaksnacket igång 🙂
Vill du testa paddling på Vallgraven så spana in Göteborgs paddelrace nu i maj.
Paddling i Gåsöarkipelagen med kul kantpaddling, några smala rännor och några grundstötningar. Vacker granit och skön paddling.
Prognosen slog in med 6 m/s nordost och när tre av oss anslöt över Gullmaren från Lysekil var det ganska bra utström dessutom. Gruppen kommer att få smakstart med både medström och medvind ut till Gåsö.
Idag paddlar vi med Friluftsfrämjandet Lysekil och de sexton paddlarna samlas i Bökevik i Fiskebäckskil. Strax ovanför stranden syns konstnären Carl Wilhelmssons stora hus, numera K-märkt. Några av de anmälda har valt de fina skridskoisarna istället, men vi är många som har ett sug efter paddling.
Vi korsar farleden och paddlar längs Gåsös norrsida. Vi paddlar på i god fart, hoppar över att paddla norra lagunen och siktar istället direkt mot Tjällsö holme. Där får vi lä och sen har vi massa fin kantpaddling längs västsidan Gåsö. (Ska man vara noga är det Storöns västsida för Gåsö och Storön sitter ihop och kallas i dagligt tal för Gåsö).
Graniten är läcker längs med västsidan. Omväxlande branta berg med rak kant mot havet och långsamt sluttande hällar. Berget har också snygga formationer på många ställen, det är lätt att bli fascinerad av dess variationer. Vi hittar också flera smala rännor att paddla – och några bottenstenar! – kul paddling när vi är så många. Vi leker runt stenar och uddar och kantpaddlar på rad efter varandra. Gruppen blir låååångdragen.
Vi rastar längst in i Vrakeviken, på vänster sida finns en flat berghäll och en ministrand. Kajakerna ser ut som plockepinn utspridda över olika skrevor och grästussar. En liten sänka ger oss lä och har plats för oss allihop.
Paddlingen går vidare söderut och Grundsund dyker upp på andra sidan fjorden. Sälarna tittar upp på några ställen och vi vänder runt sydspetsen och kommer in i Gullmaren igen. Tillbaks i vinden, som har mojnat något precis som utlovat. Det är lite segpaddlat ändå, vattnet är fortfarande på väg utåt i fjordarmen. Vi säger hejdå till gruppen som korsar Gullmaren på väg mot ”Kilen”. Kathrine, Torbjörn och jag paddlar vidare nordost längs Gåsös klippor på denna sida fjorden, mot Lysekil. När vi är klara med ön kan vi paddla rakt norrut och slipper motströmmen. Här dyker Tony upp, efter en egen paddlingsrunda. Vi gör säll-skap tillbaka till Lysekil och får också säl-skap på ett ställe.
Morgondiset försvann vid start och nu syns solen på skären ute i väster. En fin avslutning på en fin paddlingsdag!
/Paddlat 130106. 14,5 km.
Dagspaddling till Lilla Kornö en fin höstdag. Möte med öbor, hummerbåtar och annan höstskörd.
Lördag 6 oktober 2012, sol och 6-7 m/s nv, ökande till 10-12 m/s vnv och väst. Så gott att vara på vattnet igen och ute i solen. Det är full fart i klubbhuset. Holger har precis paddlat klart och hälsar att nordvästan blåser 5-6 m/s, inga 7 än, och att det är lite skalpigt utigenom. Medan jag stuvar ner grejerna i packluckorna dyker Anki & Tony upp. De lastar kajakerna för en helgtur i Fjällbackaskärgården. Själv ska jag paddla heldag i hemmavatten, faktiskt för första gången sedan augusti. Det har varit mycket paddling på bortaplan istället.
Vid 11-tiden paddlar jag iväg. Vinden har ökat lite så de utlovade 7 m/s är här, precis som Yr spått. Då kommer nog de 11 m/s som spåtts framåt 18-tiden också. Nu är det sol, blå himmel och cirka 14 grader varmt. Finfint väder. Handskar och buff är på, men mössan får vara kvar nere i luckan. Ut genom Stångholmesund och genom Stångehuvud, ut i sjön. Ja, lite skvalpigt är det. Lilla Kornö ligger i nordväst från Lysekil sett så jag fortsätter paddla utåt i den riktningen för att få renare sjö, insidan öarna ser för snäll ut ;).
Några segelbåtar är ute och tar vara på vädret. En svartvit fågel dyker upp precis framför kajaken och försvinner snabbt ner i vågorna igen. Dessa fåglar verkar ha blåst in med septemberstormarna för vi har sett dem från kajakerna de senaste veckorna och annars är de ovanliga. Ingen är säker på sorten, sillgrissla, tobisgrissla eller något annat. Enligt herrarna på bryggan kan det vara Vigg, men det verkar inte stämma med fågelboken. Så här ser de ut. Klicka på bilden för att se den stort.
Jag fortsätter ut mot Gulskären för att sedan välja insidan eller utsidan Stora Kornö. Så skönt att vara på havet igen och känna vågorna under kajaken. Skönt också att röra på sig. Insidan Stora Kornö är läad och platt vatten. Jag väljer istället den roligare västsidan för att få mer motion. Blåser det upp medan jag är iland blir det ändå östsidan tillbaka. Jag passerar Bredvik och stannar till vid ett trevligt par i en motorbåt som halar ombord en hummertina. Den kommer upp med några krabbor i men ingen hummer.
– Hur har gått idag, har ni fått någon hummer?
– Ja, 3-4 stycken. Det är ont om dem i år.
– Har ni blivit av med några tinor eller sett tecken på tjuvfiske?
– Nej.
Själv har jag hört flera berätta hur de hittar tinorna med öppna dörrar, eller med dörrsnöret virat på annat sätt än de själva brukar göra. I en tina har de till och med hittat hummerklor men ingen hummer, så brått hade tjuvarna att slita till sig hummern.
Jag paddlar vidare och passerar Bredviks skär. Inga sälar här idag. Hummerbåtarna har nog fått dem att dra sig längre ut. Jag är nu i sundet mellan Kornöarna och Brandskär. Mitt i sundet har vågorna vit kant, vinden kommer in från den öppna Brofjorden i norr. Än är det bara skönt med motvind och färden går vidare längs Lilla Kornös utsida, som är fin kantpaddling i rätt väder. Nu är det mer studssjö där inne. Två vikar passeras, bara berg och rullsten längs kusten. Utifrån havet syns ingen landstigning, men paddlar man längst in i viken finns en 1-meters sandremsa. Den upptäcker jag under landpromenaden.
När jag rundat Lilla Kornös nordvästra udde får jag vinden i ryggen och sedan lä. Kontraster. Tystnad och stilla flytande tång. Solen i ansiktet och vattenpaus vid klippkanten nedanför fyren. Kajaken flyttar sig några centimeter längs bergskanten och ligger sedan stilla.
Sen är det bara att runda udden och glida in mot hamnen och Lilla Kornös samhälle. De vita husen lyser i höstsolen och samhället andas frid. Inte många i rörelse, men några människor syns till. En besökande segelbåt ligger till kaj. Det är många år sen jag var i land här så det ska bli kul att gå på upptäcktsfärd. Jag paddlar inåt och paddlar under bryggan vid den smala bropassagen. Längst in finns en grässtrand. Jag har flyt för djupet passar kajakstövlarna och sen är det bara att dra upp kajaken. Gräset klafsar och det blir pölar runt fötterna, lunchen får intas på annan plats.
Stigen ger mig två val, in mot husen eller ut mot naturen och för att inte inkräkta blir det naturen. Samhället ligger på öns norrsida med bergslä från väster och det syns; ön är i gränslandet mellan sommar och höst trots datumet. Havets värme hjälper också till. På odlingslotterna blommar vallmo och ringblomma, medan nyponen lyser röda på buskarna längs stigen. Jag tar lunch på bänken under ett kastanjeträd. Löven är fortfarande gröna och kastanjer har nyss börjat ramla ner från trädet. Skön öidyll. Medan spaghettivattnet kokar upp fotograferar jag. En man med hund promenerar förbi och säger hej innan han försvinner västerut.
Efter lunchen går jag västerut. Stigen går i serpentiner genom gräs och ljungtuvor, över bergknallar. På ett ställe gör jag en avstickare och hittar ett litet rullstensfält där barn eller andra ordnat gropar med stenen staplad i ring runtom. Så sov fiskarna förr när de skulle övernatta i skärgården. De la sig raklånga i gropen bredvid varandra och drog seglet eller en presenning över sig. Det gick nog an på sommaren, men hur mycket frös de på vår och höst?
Tillbaka till stigen för att kolla in västra strandlinjen. Går det att ta sig iland och var är den tältmöjlighet som jag sett nämnas på kartor? Ön är privatägd så tältning kanske inte är populär, men finns det en gräsplätt överhuvudtaget? Jag hittar två stenstränder som på landsidan är sammanbundna genom ett flackt område. Blommor, ljung och mycket stenskärvor på marken. Här brukar man tydligen grilla och visst går det att få upp tält på några ställen. Om man vill. Slätt berg att sola på nära vattnet och ganska exponerat för västvind. Just nu ligger Sjöfartsverkets fartyg ute i väst och arbetar vid Brandskär.
Jag vänder tillbaka, hämtar upp min lunchkasse och tar vägen söderut ner till Lögevig, som nog betyder Tvätt/tvätta-sig-viken. Stigen går i en smal ravin, med en brant bergvägg precis väster om stigen, och man kliver över rötter. Fullt med växter och träd i ravinen och en mysig sittplats/lekställe mitt i. Längst ner i ravinen möter en långsmal vik in från sydväst. Här är nog fint att dyka från klipporna.
Nu är det dags att ”inspektera” samhället. Husen ligger tätt, röda fiskebodar och vita hus, här råder traditionerna. Lite mer folk i rörelse nu. Segelbåtens skeppare solar sig på däck, en familj promenerar omkring. Sommarkänsla utan sommarträngsel. Jag är nog enda okända ansiktet på land och fotograferar mycket – jag syns. En man kommer förbi.
– Jaså, du är ute och fotograferar.
– Ja, här är ju så fint och det är längesen jag var iland här.
Vi tar sällskap inåt längs stigen. Mannen, Claes, är uppvuxen här ute och visar sig vara arbetskamrat till mamma, då det begav sig. Han och frugan tillbringar fortfarande så mycket tid de kan på ön, året runt. Självklart har även han hummertinor ute och har fått 17 humrar hittills.
Claes
Stigen svänger och när den öppnar upp sig mot östra viken drar jag efter andan. Så vackert! Solljuset målar fram färger på bodarna och löven lyser. För ett ögonblick tappar jag vad Claes säger. Vi pratar lite kort om öns historia. Snart är vi framme vid hans bod, där han ska mecka vidare. Själv ska jag ta vara på ljuset och titta närmare på sjöbodarna.
Klockan närmar sig fyra och det börjar bli dags att ta sig hemåt. Här inne är dessutom lä, så det kan ha blåst upp där ute. Jaja, det blir ju medvind.
I med kajaken, vattnet är högre nu. Några ord med segelskepparn, sen bär det av. Har lä av Kornö ett tag, sen blir det fri vind. Japp, den har ökat. Inte katten blev det medvind, det är sidvind. Nånstans runt 8-10 m/s. Jag tittar i vågriktningen och önskar att jag skulle åt det hållet. Jag ska till höger i bild – bara att paddla på och hitta vågrytmen, och kliva över vågryggarna då och då för att arbeta sig sydostvart.
Rolig riktning!
Vid Stångehuvud är vågorna större, och vinden har ökat till cirka 11 m/s. En stampande eka drar tinor, ser besvärligt ut för gubbarna. Bra att de är flera ombord. Jag paddlar fokuserat i vågorna och vill hålla paddeln igång så det blir inget foto. Kul paddling. Nu gäller det att vända kajaken i rätt vågögonblick. Jag paddlar söderut lite till så jag får raka spåret in mot Stångholmesund när jag vänt kajaken österut. Fin surf inåt och jag är hemma.
Fredag förmiddag, några minusgrader, ostlig svag vind och sol. Snön glittrar på skärgårdens klippor.
I en veckas tid har jag sett detta härliga vinterväder från mitt fönster och nu kan jag inte hålla mig längre. Jag tar ledigt några timmar för att paddla en sväng. Enligt prognosen är detta sista fina dagen före jul. En front ska komma in i eftermiddag och sen stundar slask och mulet hela vägen fram till jul.
Jag packar de tre T:na (torrdräkt, termos och torrt ombyte) och är snabbt nere på klubben. Sjösättningsbryggan gnisslar i den ostliga vinden och medan jag plockar ihop grejerna ökar vinden något. Inne över land i öster syns moln. Fronten lär komma idag, fast det brakar nog inte löst förrän till kvällen ser det ut som. Holger är redan ute i skärgården, jag nådde honom på mobilen och det är bra väder på västsidan.
Iväg. Underbart att vara i kajaken igen och säsongens första tur med snö pudrad över klipporna. Jag tar vägen genom Stångehuvud. Kajaken stryker tätt över tångklädda grynnor. Det är något särskilt med vinterljuset, den låga vinkeln ger landskapet varmare toner. Graniten ser nästan röd ut, särskilt med snön som kontrasterande glasyr. Klipporna är vackrare än någonsin och får mig att tänka vinterpoesi. Småfåglar leker tittut bland klipporna och har hittat lä här. En gärdsmygs skugga förstoras rejält på stenen bakom. Uppe på branten lyser Stångehuvuds gamla lotsutkik vit, och nere vid vattnet syns bergsklacken tydligt i lågvattnet. Jösses vilken vacker dag, detta skulle jag vilja bjuda alla besökande paddlare på! Detta är önskevädret för morgondagens glöggpaddling, men då kommer det att blåsa 10 m/s här, snöa och vara mulet. Det gäller att njuta extra mycket idag och hålla utkik efter nästa tillfälle i vinter.
På utsidan Stångehuvud tittar en säl upp när jag paddlar förbi, de är verkligen långt inne nu på vintern. Förresten har jag upplevt säl på nästan alla paddlingar under hösten, snudd på sälgaranti.
Jag håller mig längs landkanten där vattnet är slätt som en spegel och klipporna läar den ostliga brisen helt. Fören pekar norrut och jag passerar genom sundet vid Skeppsholmen. Måsarna lättar. Jag viker österut, in mot hamnen. Men först ett fotostopp vid Bansviksudden. Badstegarna är kvar i vattnet och har vackra isskulpturer på handtagen, från tidigare vågor som stelnat. Tången är täckt av rimfrost och bildar vackra mönster. De gamla bryggorna är vackra i vinterljuset. Inne i hamnen ger flytbryggans staket lä och här finns nya isskulpturer. Inte ofta vi har minusgrader länge nog för att få sådana här snyggingar, och visst är de vackra?
Trampolinen vid Norra Hamnen ser lite övergiven ut och jag fortsätter förbi Ålevik bort till Långevik. Vattnet speglar sig igen, solen värmer och jag njuter av vinterns skärgårdspoesi. Det blir mycket glida-stilla idag för att njuta och memorera. Tittar ut mot Kornö; snöklädda öar och väldigt små vågor.
Jag paddlar längs granitblocken som är hamnens vågbrytare och ökar takten lite för att hinna före dagens enda båt till entréhålet. Nu hörs min paddel och framför mig, framme vid svängen, ser jag en stor skarvvinge lätta från klippan. Den satt precis nere vid vattnet och hade jag fortsatt ljudlöst hade jag fått den på en meters håll när jag kom fram till svängen. Storskarven fortsätter flyga bort mot Valbodalens hamn, jag ser den när jag vikt runt änden. Här märker jag också vinden, den kommer genom Valbosundet rätt i ansiktet. Ingen stark vind, men den kyler. Uppe på berget signalerar vindsnurrorna nordost istället för ostligt. Nä, då vänder jag tillbaka, det får bli njutningspaddling idag. Med blöta handskar är vind inte skönt.
På tillbakavägen håller jag ut från berget mer och får lite medvindsfart. Solen i ansiktet nu. Vilken dag! Snacka på energipåfyllning. Konstaterar samtidigt att molntungan från öster nu börjar nå Lysekil och att skyar döljer solen då och då. Motvinden sista biten genom Stångholmesund har nog ökat. Jo, vinden har allt ökat men också dragit över på nordost så här är rätt läat ändå. Inne på Gullmaren ser jag däremot några vita gäss så kulingen kommer ikväll. In med grejerna, torrdräkten får sitta på tills jag är hemma, och finavslutning med fikabröd och te i bastun där värmen dröjer sig kvar bäst.
/Paddlat 121214
Annandag jul och vi samlas i Skalhamn för paddling. Många paddlar turen för första gången och det är nästan ett år sedan vi paddlade härifrån senast.
Dimman ligger över vattnet när vi samlas klockan 9, och vi räknar med att den lättar helt först vid lunch. Vinden är sydostlig och ska bli syd för att i eftermiddag dra över på sydväst och öka till cirka 13 m/s framåt kvällen. Vi ska först rakt västerut till Lindholmen, sen längs insidan öarna söderut och sen vika av ut mot Kornöarna. Därifrån får vädret avgöra om det blir utsidan eller insidan.
Foto Fredrik Lundqvist
Vi blir elva idag. Vägarna är isiga efter nattens regn så Urban kom inte loss från Dalslandsskogarna, trots lastad kajak och tidig morgon. Lite seg start på grund av en missad färja, sen glider vi förbi stenpirens gran och ut i dimman. Man kan precis skymta Lindholmen i dimman, eller åtminstone Fredrik kan, och han ligger i täten. Jag vänder mig om för att memorera hamnentrén, en hög bergknalle och en brant bergssida på andra sidan, själva hamnöppningen är smal och syns knappt.
Ljuden dämpas något i dimman. Vinden är sval mot ansiktet och temperaturen plus tre, lätt att hålla värmen i kajaken. Havet ligger grått, tomt och ganska stilla i lä av öarna. Fast … är inte det motorljud? Till höger om oss borta i dimväggen börjar något forma sig till en fastare punkt. Lotsbåten. Med kurs åt vårt håll. Vi hojtar till de längst bak att paddla närmare till klungan och räknar med att lotsen går bakom oss. Vi väntar på respons, det vill säga den lilla kursändring som behövs för bra marginal. Ingen. Än så länge finns ju tid, men det vore käckt med en bekräftelse på att han sett oss. ”Fredrik, nu kursändrar han, men nu har han kurs på oss här framme istället”. ”Ok, då stannar vi”. Lotsbåten saktar också in, och byter sen kurs till akter om oss. Tydligen såg han inte hela gänget från början. Tät formation är bäst, även om vi låg rätt tätt ändå.
Ute vid Lindholmen spanar vi efter säl, de gillar att hålla till här, men de har nog redan hunnit iväg eftersom vi har vinden i ryggen och pratar. Vi viker söderut, paddlar runt en udde och några fåglar smattrar iväg. En skarv flyger efter. Vinden känns svalare i motvinden och medan vi tråcklar oss sydvästvart genom sunden byter jag till vintermössan. En svag dugg börjar, som bara upplevs som fukt mot ansiktet men inte syns på vattnet. Vi går mellan Testholmen och Tärnekullen och möter liten dyning när vi kommer ut i sundet vid Flatholmen. Skärgården känns trolsk när dimman suddar ut horisonten och ger öarna ett annat ljus. Sikten är ändå bra, det har lättat lite och vi kan hela tiden se vart vi ska. Vi väntar ut lotsbåten som går hemåt innan vi korsar farleden över till fyren vid Lilla Kornös nordspets.
Vi tar en avstickare in till Lilla Kornös hamn, flera paddlar här för första gången. In i hamnen, under bron och lägger oss i cirkel. Fotostund och njuta av hus och sjöbodar. På Lilla Kornö finns fyra geocachar och en ligger på det höga berget ovanför oss, lite krånglig att ta sig till tydligen. På vägen ut paddlar Michael slalom mellan fartygsbojarna och vi andra hänger på. Kul!
Vi paddlar vidare sydvart utmed de gamla husen. Jenny kör lambada under de olika bryggorna och flera paddlar under sjöbodarna som är åtminstone ett sekel gamla. Akta pelarna tipsar jag, för den ena sjöboden har anslag om rasrisk. Ena stenpelaren påminner om lutande tornet i Piza och boden står inte rakt längre.
Vi följer kustlinjen och när vi viker runt udden får vi syn på samhället på Stora Kornö och närmar oss vår lunchplats i Smalsund. Vi kan konstatera att vinden redan börjat vrida över på sydväst och Smalsund är inte helt läat längre. Det gör inget, det kurrar i magarna så nu ska vi ha lunch. Igång med gas, fram med gulaschtermosar och överdragsjackor. Mums och leenden. Medan vi äter klarnar det helt och väster om sundet syns flikar av blått. Finväder 🙂
Efter lunchen fortsätter vi längs Kornös kustlinje och paddlar sen mot Getholmen i sydost. Solen lyser på torrdräkterna och glittrar på paddlarna. Vi passerar några småholmar. Fukten ligger kvar på berget och framkallar ovana färger på lavarna i solljuset. De riktigt lyser mot det grå berget.
Utåt havet kan vi se fronten komma in. Den är ovanligt kompakt och ligger som en grå platta över himlen i väst. Medan vi paddlar konstaterar vi att den rör sig snabbt. Snart har den ätit upp solen. Vi vet att fronten har vind med sig och en av kajakerna är rank i sjögång. Vi väljer att inte runda Getholmen/Bockholmen och passera Norra Grundsund, utan vänder istället norrut. Bara att följa kustlinjen hemåt.
Vid Basteviksholmarna hörs en båtmotor … som visar sig vara vindkraftverket vi passerar under. Vinden har ökat. Väl runt sista piren har vi medvind sista biten och kan se bastun som väntar på oss. Huset ligger fint ensamt ute på udden, bland all granit, och med egen badstege.
Vi paddlar in i hamnen och samlas under skratt för en gruppbild under granen. Alla är nöjda med paddlingen och eftersom klockan bara är halv två finns det gott om tid till bastubad. Vi paddlar inåt i hamnen och plötsligt dyker Bohusläningens reporter och fotograf upp. De vill ha bilder så vi paddlar ut ur hamnen och paddlar in igen i formation. Sen blir det landstigning och olika intervjuer. De stannar kvar medan vi packar ur och lastar kajakerna för att få bilder från bastun.
Bengt på väg ner till havet
De får vänta rätt länge innan alla är på plats i bastun, för några skulle vi vinka av först. Bengt försvinner iväg på sitt vanliga vinterbad innan han ska in i bastun. Vi andra huttrar till, tar för oss varm glögg och smiter in i bastun. När vi väl svettats där inne ett tag blir det bad på oss allihop. Utom Marie. Hon ska inte börja med något vinterbadande, det är inte hennes grej. Några skopor vatten på aggregatet för att öka värmen. Den bränner mot huden. Några omgångar till med vinterdopp, sen ser jag plötsligt Marie följa med badgänget ut. ”Vart ska du?” ”Jag ska bada!”. Så gick det som förra årets paddling, turen skapade nya vinterbadare :).
Efter bastun sätter vi oss i soffgruppen en trappa upp. Medan vi dricker glögg och pratar ser vi skymningen sänka sig över skärgården och fyrarna tändas. Även själen får sitt en sån här dag.
PS: Hur det var i vattnet? Skönt! Tårna krullade sig lite i det engradiga vattnet men det gick fort över, bastun höll ju 80 grader. En skön kontrast att nybadad sitta inne i bastun och se Inger gå ner mot ett blygrått hav i sin regnbågsfärjade sarong för att ta ett dopp.
/Paddlat 121226. 11-12 km.
Fler bilder på Kajakrapportens facebooksida: kommer idag
Bohusläningens reportage på webben. I tidningen blev det förstasidan och ett uppslag!
Glöggpaddling i taubska vatten vid Malö, Jonsborg och Ellös.
Varje år arrangerar Tjörns Kajakklubb en glöggpaddling. En kamratpaddling med fyllda termosar, pepparkakor och många skratt. I år var det min tur att planera rutten.
När jag gick och lade mig kvällen före var vi 13 bokade på turen. Innan frukostgröten var färdigäten var vi 10. Inte så konstigt med tanke på vädret; 1 dm nysnö, horisontellt snöfall och 10-15 m/s. Från första början var vi 21 bokade, men väderprognos och feberförkylningar fick flera att tänka om.
Nåväl, Ellös lovade 8-6 m/s sydost och området är dessutom läat av bergväggarna runtomkring, så där skulle vi få fin paddling. Väglaget skulle nog avskräcka fler än själva paddlingen. Kanske blir det bara jag på kajen till slut, skämtar jag med mig själv. Nä, Andi och järngänget från Vänersborg; Barbro, Peter och Ingvar lär dyka upp i alla fall.
Ut från Lysekil i orörd decimeter-snö med översnöad kajak på biltaket. Hehe, de som tittar ut nu undrar nog om de ser i syne. Enstaka hjulspår före mig och bra grepp. Väg 161 från Gullmarsfärjan till Rotviksbro var som vanligt vägen som Uddevalla kommun glömde, helt oplogad, och innersta hjulspåret var gemensamt för båda körriktningarna. Vilket härligt vinteräventyr ändå. Hade det inte varit planerad tur hade jag aldrig satt mig i bilen och upplevt detta vackra. Så här vacker har vägen aldrig varit; Snötyngda granar, snöfall, rent och vitt överallt. Gult ljus över snön från husens julbelysningar. Det känns lite som att sitta varm och trygg i en dykarklocka och titta ut på en ny värld. Mycket snöfall.
Praktiskt att vara först av färjan så jag slapp köra i snörök hela vägen, för långa bitar går det bara i 40. Svänger mot Orust vid Rotviksbro och kommer ikapp två bilar som kör tätt efter varandra. Vad är det för kompakt grej främre bilen har på taket? Ser nästan ut som en lastpall. Vad i hela friden? När jag kommer närmare ser jag att det är kajaker :). Vänersborgarna! Resten av resan är Peter vår guide. Vi svänger västerut i Henån och uppförsbacken är sandad trots att klockan inte är nio ens, tack för det Orust kommun! Ungefär då slutar det snöa och vi kan njuta av landskapet. Sista 15 km ut mot Ellös är till och med plogade, kanske för att Ellös har julmarknad idag.
Enligt prognosen skulle dagen bli jämmer och elände, men den hade lika fel som vanligt. Väl framme i Ellös kunde vi se ut över stilla vatten, med små vindilskrusningar på några ställen. Helt vita öar, mörkt blått vintervatten och en ramp med perfekt lutning för torra fötter. Ingen vind att tala om på land heller. Snön puttades ihop för att bli en glidramp för kajaken helt ner till vattnet, sen var vi iväg.
Härligt stilla vatten vid Ellös
Vi paddlar norrut längs kanten och sen insidan Malö. Vackert och lummigt på sommaren, nu stilla landskapsro. Orust berg är höga nog att läa för vinden här, det fläktar bara lite. Entrén från Ellösfjorden är ganska smal så där känns motströmmen. Här ligger snön randig på den vertikala bergsväggen så det har blåst bra i natt. Vi passerar färjan och paddlar grunt vatten. Isfritt.
På väg!
Jette Gustafsson trivs i vintervädret
Underbart att vara på vattnet igen
Malöpassagen
Vid norra änden följer vi Malö västerut och passerar Handelsman Flink. Nu får vi eventuell vind i ryggen och nytta av ut-strömmen. Tills vi kommer till bron på nordvästra hörnet. Här är motström så att vågorna ”tuppar sig” något under bron och kajakfören vill vika åt sidan. Några snabba tag så är vi igenom och får helt stilla vatten.
Här ska vi möta Caroline och Mikael som hade blivit försenade. Vi väntar lite, paddlar lite söderut längs Malö, väntar lite till. De syns inte till. Små flingor börjar singla ner i luften. Vi bestämmer oss för en liten snacks medan vi väntar och paddlar intill berget. Här ligger is så vi får perfekt fickparkering med förarna in i isen och dess snötäcke. Medan vi gräver fram Dajm och annat mums dyker två sälar upp snett bakom oss, nära nära. De är väldigt orädda och ligger kvar länge med huvudena ovanför ytan.
Jette och sälen. Foto Andi Röder
Caroline och Mikael hör av sig och ny träffpunkt blir Jonsborg. De får paddla nordväst eller rätvinkligt, för sikten ute på öppet vatten är inte perfekt längre, snöfallet har ökat. Vi andra paddlar västerut längs kanten, förbi Rågårdsvik , med snöfallet från sidan. Ju längre västerut desto mer tillgänglig för sydostvinden, så det är fint med ett pärlband av småöar till vänster om oss. Rågårdsvik ligger vackert och vi får flera bryggor att glida under. Alla trivs och ingen fryser. Vid Jonsborg lyser ett ensamt sjömagasin rött mot den vita holmen.
Barbro & Peter
Det är inte bara vi som räknat ut att bukten innanför Jonsborg är läad idag. Fåglarna har också tagit sig hit. Området har flera fågelskyddsområden på sommaren och fåglarna är nog vana att vara ostörda så här års. Ett antal svanar simmar undan och flyger iväg. Det blir startsignalen för en riktigt stor flock med sillgrisslor att lätta någonstans inifrån bukten. De böljar över oss med sina svirrande vingar och försvinner sedan längre inåt Skaftös vikar. Snön faller nu tätt och med otroligt stora flingor, riktiga lovikavantar. Vi roar oss med att titta upp mot den vita himlen och se snöflingorna dansa ner – man blir fort yr.
Andi & Ingvar
Vi paddlar inåt i bukten, som heter Skalhavet. Bukten är långgrund med fina grässlänter och betande får sommartid. Nu är inre halvan istäckt och vi når inte den läade stranden. Vackert vinterlandskap och kul att paddla upp på iskanten med fören.
Andi testar istäcket
Vi provar att hitta en ränna genom isen för att nå stranden innanför Islandsberg istället. Isen går att paddla igenom men 20-30 meter inbrytning blir för tungt. Vi hittar en minivik på utsidan istället – tack Barbro! – och försvinner snabbt upp i skogen. Perfekt med kajakstövlar när vi pulsar genom snön.
Ännu mer perfekt är att Caroline och Mikael nådde fram samtidigt som vi :). Fulltaliga!
Fram med termosar, mat och pepparkakor. Dofterna blandas med skogens grandoft. Riktig julstämning!
Caroline & Mikael
Vi sitter där och myser och är glada att vi kommit ut med kajakerna idag. Flera gör sin första vinterpaddling någonsin och uppskattar den.
När tårna är svala och snön byts till dugg lättar vi. Nere vid kajakerna är det kallt om tassarna och vi är snabbt iväg. Mycket tack vare Peter som puttar ut oss över iskanten när vi redan sitter i kajakerna.
Vi börjar paddla hemåt och får snabbt upp värmen igen. Sista biten hem går vi längs Malös kant igen och glider in i Ellös vita hamn. På bryggan står en man och skottar utanför sin sjöbod. När vi tagit oss iland kommer han över till oss på väg till bilen och utbrister spontant ”Ni är inte kloka”. (Kanske menar han Andi som avslutar dagen med en roll inne vid bryggan? ) 😉 Jodå, säger vi och berättar om vår dag. Då berättar han om de fem sälarna som brukar hålla till på skäret på utsidan Jonsborg. Det får vi spana in nästa gång!
Tack alla glada människor som hängde med ut och paddlade! Till er och ni andra; vi ses nästa gång. Fler bilder i Kajakrapportens facebookalbum.
/Paddlat 121215.
PS: väl hemma igen har nästan all snö regnat bort. Insidan Malö och sydsidan Flatön var helt isfria, liksom det vi därifrån kunde se av strömmarna norrut och österut. Isen vi parkerade i på västsidan Malö var centimetertjock och sprack direkt under kajakerna.
Vinterpaddling i Bohusläns skärgård. Annandagens paddling blev inblåst och längtan ut är stor. Vi är tretton som ska paddla idag.
Underbart vinterljus
Trettondagen. Årets första paddling och många är fortfarande jullediga. Vi samlas i Skalhamn utanför Lysekil klockan 9. Förväntan i luften och isigt på marken. Några minus för en gångs skull, sol, några sekundmeter från norr och öppet hav. Vi är 13 anmälda på dagens Kornötur, alla med egna kajaker.
Skalhamn är ett fint ställe att starta från så här i lågsäsong. Hamnen vetter mot väster och är helt skyddad mellan ett granitberg och en stenpir. Härifrån kan man lätt fortsätta nordvästvart längs kusten upp mot Smögen, i ganska skyddade vatten hela vägen efter att ha passerat Brofjorden.
Vi klämmer in bilarna mellan sjöbodarna och sjösätter vid rampen. Efter en stund är vi alla på vattnet och paddlar utåt i hamnen. En julgran lyser ute på stenpiren och i berget mittemot klänger en liten fyr. Vintermys.
Vi lämnar hamnen och paddlar först norrut och sen västvart mot Lindholmen, med sina två röda fyrtorn. När vi närmar oss ön ligger en säl och njuter av solen uppe på en klippa. Titta, titta, ser ni sälen? En av paddlarna kommer för nära och sälen försvinner med ett plums. Vi fortsätter in i Lindholmens bukt och samlar ihop oss. Vi går inte iland, utan fortsätter söderut på insidan öarna. Sol, vinden i ryggen, vacker snö på klipporna; vi har det oförskämt bra och de som paddlar vinter för första gången är smått lyriska.
Vid Bläckhall tar vi det smala sundet västerut, mellan Bläckhall och Jutholmen, som jag brukar kalla Björnbärsholmen. En augustidag full med björnbär hittade jag en flaskpost här. Efter sundet korsar vi farleden över till Kornö och här möter vi dagens första vågor. Jag sitter i en rundbottnad, obekant kajak och känner mig allmänt vinglig … det blir färre bilder än vanligt. I Smalsund mellan Kornöarna tar vi fikastopp, många har åkt långväga idag, tex Göteborg, Stenungsund, Hamburgsund och Vänersborg.
Iväg igen och söderut längs Kornös utsida, som är fin för kantpaddling. Fler sälar, sol och samspelt grupp. Nya och gamla bekantskaper pratas vid, och skratt när någon kör fast på undervattensklipporna. Vi leker i småpassagerna vid Kornö kalv och paddlar sen norrut.
Vi glider in i Kornö samhälle och går iland på västra sidan för lunch. Vattenståndet är bra, så vi kommer över stenmuren i vattnet utan problem. Iland och på med vinterjackor och torra handskar, fram med mattermos och sittlapp. Sen sitter vi där på berget, bland ljungen, och njuter. Vi pratar om att detta lika gärna kunde vara i oktober som i mars, sån flyt har vi med vädret … och här är ju ganska snöfritt. Bengt från Skalhamn berättar för oss om Kornös historia och en del om Skalhamn. Han har varit mycket på Friluftsfrämjandets kursgård på Kornö och är kunnig.
Vi paddlar tillbaka mot Skalhamn, där bastun väntar på oss, tack vare Bengt. Den ligger i Hamnhuset, som är samägt av familjerna i Skalhamn och nyttjas av dem. Ingvar och Mimmi väljer att paddla en sväng till. Vi andra lastar kajakerna och skyndar oss till bastun innan vi börjar frysa. Av med grejorna i förrummet och upp på laven. Varmt och gott, doft av kåda och havsutsikt genom bastuns fönster. Lyxigt! Plötsligt ser vi Bengt gå iväg ner mot havet i bara badbrallor. Vad nu? Jo då, han tar sig ett dopp och kommer tillbaka. Huuua, vinterbada? Inget för oss. Eller? Plötsligt flyger något i oss och Maria, Lena och jag ger oss av ner mot bryggan.
De femton metrarna från bastun ner till stegen är långa, rimfrosten bränner mot fotsulorna och det ångar om våra axlar. Stegens metall är kall i händerna. Snabba fötter nerför trappan och plask. Och upp! Jamen, det var ju skönt! Tre grader i havet, fem minus i luften och faktiskt känns det precis som när en sommarhet kropp möter havet – samma första tanke ”väääldigt svalt” och sedan ”uppfriskande”. Riktigt skönt, aldrig kallt. Man klarar sig på bastuvärmen och ruschen från doppet nästan hela vägen tillbaka till bastun, sen är det gott att kliva in i värmen igen. När säkringen går i bastun har vi hunnit med ett dopp till och de flesta har tagit chansen. Vi blev många nya vinterbadare idag.
När jag skriver berättelsen från minnesanteckningarna har det gått nästan ett år och vi pratar fortfarande om den här turen, den blev en fin dag att minnas. Annandag jul blir det favorit i repris.
/Paddlat 120106. Drygt 7 km.
Med på turen: Håkan, Ingvar, Mimmi, Barbro och Peter från Vänersborg, Urban från Sjuntorp, Lena från Hamburgsund, Maria från Färjelanda, Ronny från Munkdal, Fredrik och Anette från Lysekil, Bengt från Skalhamn och Inger från Sotekanalen.
Paddlare möter knölvalar i Grötfjord, Tromsö. Se video från deras möte med valarna.
Den här veckan borde vi varit i Tromsö. Där har knölvalarna ätit sill inne i Kattfjord i flera dagar nu, något som förvånad forskarna eftersom valarna normalt är i tropiska vatten så här års.
Nyheten om Tromsövalarna spred sig snabbt via media och några paddlare stack upp till området. De kom fram till Grötfjorden på kvällen och slog upp tältet i mörkret. Under tiden kunde de höra valarna blåsa ute på fjorden, men inte se dem. Valarna hördes under hela natten. Så fort ljuset kom paddlade de ut på fjorden: (skuffa är norska för besviken).
Så var den äntligen här, Dyrönhelgen med Tjörns Kajakklubb. Dyrön blev en av mina favoriter i somras så jag har sett fram emot turen sedan dess.
Jag anlände redan på fredagen efter Pater Noster-paddling och fick en stjärnklar natt vid Nordhamns badplats. Högtryck och max lågvatten gjorde att hela badplatsen tömdes på vatten och nya stenar utanför viken kom i dagen. På lördagen sjösatte gruppen i Kårevik och hämtade upp mig på vägen, sen bar det av österut längs Dyröns norra sida.
Vi är totalt nio paddlare i de 10-11 m/s östliga vindarna. Vågorna går vita mitt i Hakefjorden, vi kommer att få fin fart hemåt. Vi jobbar oss österut mot fina, skyddade skärgården vid Kärrsön, Hättan och Lilla Dyrön där vi ska paddla idag. Området erbjuder bra paddling även i mycket vind: Öarna ligger i ring, med öppet vatten och småholmar i mitten. Många småstränder för pauser och fina öpromenader. Några av öarna har året runt-boende, andra är obebodda med tältplatser läade för västvindar.
Vid Kärrsön
Jenny
Vid Dyröns nordostudde tar vi sikte på Kärrsön och korsar farleden. Vi får snart lä av Kärrsön som är hög och bergig. Vi som valde ett mittenspår får sällskap kort efter mittenkobbarna. En säl tittar upp. Kort därefter ser vi ett djur hoppa i båge ovanför vattenytan längre fram. Vad var det? Djuret fortsätter framåt med fler hopp, i hög fart. Oj, är det en tumlare? Djuret rör sig i samma riktning som vi och vi ser det hoppa fler gånger. Sen ändrar det riktning och kommer mot oss. Det är ingen tumlare, det är en säl! ”Fötterna” syns tydligt i motljuset vid hoppet. Värsta hopparen. Vi stannar till och paddlar sen inåt mot Kärrsön för att ge sälen lite utrymme.
Vi paddlar vidare längs Kärrsön och beundrar höstfärgerna inne på ön. Ön är privatägd och vi passerar ägarnas hus som ser arkitektritat ut. Kärrsön har mestadels stenkantade stränder men lågvattnet har plockat fram en liten sandsträcka. Vi har utsikt mot Hättan med sin lotsutkik och Risöns bebyggelse, rena idyllen här inne. Jenny hittar ytterligare en brygga att paddla under och vi följer efter.
Claes och Hillevi
Vi paddlar igenom sundet vid Skröveln och nu börjar jag önska mig en annan paddlingsriktning än motvind en liten stund, för att vila vänsterbenet. Vänsterpedalen gick av igår och benet blir trött utan stöd. Jaja, ett tag till funkar. Väl igenom sundet känns naturen vildare. Bergiga holmar som ligger tätt, och inga hus i sikte.
Vinden trycks in i sundet vid Bockholmen och kommer emot oss. De andra paddlar sundet, jag väljer Bockholmens sydsida för mer vindlä. Bergig kust man kan paddla precis intill. Vi samlar ihop oss i nästa sund och paddlar söderut mot Krokholmens sjöbodar och Hättan, där vi tänker luncha och ta en promenad upp till lotsutkiken cirka sextio meter upp.
Vändpunkten
Röda prickar fr vänster: säl, lunch, promenadstranden.
Ön Hättan
Stranden i Hättans hamn (nordost) är för blåsig så vi paddlar runt till sundet mellan Risön och Hättan. Här finns flera småstränder i rad och med ryggen mot berget får vi lä. Efter lunchen paddlar vi tillbaka till bebyggelsen på norrsidan för att ta stigen upp till lotsutkiken. Det blir en fin och lummig promenad uppåt genom skogen, och sen når vi bergknallarna. Vilken utsikt! Mot nordost breder den inre skärgården ut sig och vi ser ända in till Tjörnbron. Västerut har vi Risön, Dyröns sydsamhälle, Åstol och längst ut kasunfyren Hätteberget och Pater Noster. Carlstens fästning på Marstrand är ett stadigt landmärke i sydväst. Nedanför oss går den stora farleden ut från Stenungsund och ett fartyg ligger för ankar en bit ut.
Utsikt från Hättan
Vi njuter av utsikten länge och paddlar sedan hemåt. Sälarna är kvar i yttre viken och ute i fjorden får vi bra fart i vågorna hemåt. Väl tillbaka i Nordhamn möter Mattias med familj som kommit ut med färjan. Nu är vi tolv, perfekt antal för kvällen i bastun. Tälten kommer upp innan regndropparna börjar falla, och badplatsens omklädningshytt blir upphängningsplats för alla paddlingskläder. Vi tar en fika och börjar sedan plocka ihop allt som ska med bort till bastun, vi tänker laga middagen i lä av bastuhuset. Då har vi möjlighet att äta inomhus ifall det regnar.
Mattias och Inez
Barbro fixar middan
Vi får en lång skön kväll vid Dyröns kända bastu. Trevliga samtal, god mat och en gott varm bastu. Några vågliga badar i havet. Sen landar vi alla i vardagsrummet utanför bastun och softar fram till midnatt. Tack till Tjörns kajakklubb för fin bastubokning! Barbro och Peter paddlar hemåt i natten och ser mycket mareld, vi andra kryper ner i sovsäckarnas värme och lyssnar till regnet.
Söndagen blir sovmorgon, det regnar fortfarande, och sedan hemåt för några av oss medan andra går vandringsleden längs ön och passar på att ta tre geocacher.
/Paddlat 121013-14.
Blåsiga dagar när vågorna hunnit bygga upp sig är det fin surf i Stångehuvud.
Foto: Lennart Hård
Lördag, sol och det blåser uppemot 10 m/s. Resterna av USA:s Leslie har nått Bohuslän och bränningar syns överallt när man tittar ut över havet i saltdiset. Jag har avstått Kosterturen på grund av värkande bihålor – ett minne från förra helgens räddningsövningar – och håller mig på land. Hålla sig borta från havet är svårare. En promenad ner till kajakhuset blir det och där träffar jag klubbkamraten Rasmus Jönsson. Han ska ut en sväng med sin forskajak och surfa i Kramkistans vågor i Stångehuvud.
Sagt och gjort. Fleecetröjan får agera mössa och jag drar mig utåt Stångehuvud. Solen värmer, graniten lyser röd och stigen bjuder på björnbär. Vita brottsjöar ute vid öarna och spray som yr ovanligt högt när vågorna kraschar in i Stångehuvud. Vågbrus. Många promenerar här ute idag och i några läskrevor sitter de med termosar. Andra står och tittar på Rasmus paddling ute i vågorna. De tänker nog ”kan man paddla i det här vädret?”. Jodå, och ha kul dessutom! Rasmus bjuder dem på show i över en timme.
Foto: Lennart Hård
Foto: Lennart Hård
Rasmus kämpar sig utåt genom vågorna i tio minuter. Forskajaken är ganska trubbig och tuggar på stadigt. Han vänder, glider inåt mot den smala passagen vid Kramkistan där det först grundar upp och sen ligger ett utskjutande flak så att vattnet får ordentlig skjuts mellan klippan och stenen utanför. Några härliga surfar blir det!
Fotona tagna av Kajakrapporten är fotograferade med inzoomad iPhone, därav den korniga kvalitén.
Härligt väder på Måseskär! I natt har jag varit fyrplats-bo och haft fyren som närmsta granne. Stiftelsen Bevara Måseskär har folk på plats här ute och Mari har precis varit uppe med mig i fyren och berättat om alla husen och om dammen som användes till klädtvätt förr i världen. De har ett digert schema de närmsta två veckorna med målande och underhåll. Bland annat ska de skrapa och måla fyrbalkongen där jag nu sitter och skriver. Utsikten är … fantastisk :). Jag ser ut över fyrvaktarbostad, blått hav och längre bort Käringön och Vallerö. Och en och annan mås som seglar förbi nedanför mig. Med kikaren ser man hela vägen upp till Lysekil och längst bort Smögens vattentorn. Åt andra hållet behövs ingen kikare för att se Carlstens fästning. Man kan ha det sämre 🙂
Vinden har vridit från kvällens friskande nordväst till sydväst och blåser väl fem m/s. Morgonmolnen i väster har försvunnit och bara ersatts med finvädershimmel. Nedanför mig skränar måskolonin med flygfärdiga ungar. Det är färre måsar i år än förra året berättar Marie. På Håkansskär har tärnkolonin ägg och ungar, ovanligt sena i år tydligen. Per är igång med kantfräsen han lagade imorse och första båten med besökare har anlänt från Käringön.
Prognosen är lite svår att tro just nu, men är det 9 m/s på väg är det bäst att börja göra sig klar. Finpaddling längs öarna inåt väntar och imorgon blir det nog strandhugg på Gullholmen.
Inatt har jag sovit med Tjörnbron som granne. I en prognos med fyra dagar västlig vind 11-15 fanns en lucka på 7-11 igår morse. Då paddlade jag iväg. Först mot Lilla Dyrön – vacker arkipelag där som är värd en dag, minst – och sen korsande av Hakefjorden via Håholmen. Stora vågor, blött och hyfsat med vind – och kul. Håholmen är fin, med två lägerplatser och jag var nog första person iland efter fågelskyddet upphörde igår. Kanadagässen trivs bra här.
Hela Bohuslän ligger för mina fötter inåt och norrut och funkar fint trots vinden så det blev valet. Bättre att paddla än att vänta på Pater Noster-väder i ett antal dagar :). Jag fick en fin dag med medvind och surf, och trevliga människor vid mina stopp. Fortsatte sedan inåt i en nu fin sommardag och hittade en perfekt lägerplats med både kvälls- och morgonsol. Efter morgondopp och långfrukost bär det vidare västerut, men först under bron 🙂
Ps: Tack Ulrika för bra info, båda lägerplatserna såg perfekta ut, jag trivdes för bra i kajaken bara 🙂
Stora Dyrön är en härlig ö och en bra ö att vara inblåst på. Här finns affär, bra restaurang och en smått berömd bastu. Den hyrde jag idag och fick två underbara timmar med salta bad och utsikt över fjorden mot Marstrand. Och första duschen sen i tisdags! Civilisation är fantastiskt ibland, eller hur? Mer om Dyrön och alla upplevelser och kul människor senare.
Jag valde att paddla hit när jag såg prognosen, för jag har hört mycket gott om ön och var nyfiken på den. Jag har haft en bra dag iland som nu går mot sitt slut. Det blåste cirka 14 m/s på bilden och nu är vi uppe i 20. Det ska bli 24 i natt och egentligen vore det helt ok … om det var lite mer strand kvar vid högvatten. En meter kvar nu och ökande vind från väst. Mer vatten in i fjordarna alltså och nu är kajaken förtöjd i närmsta träd! 🙂 Möjligen blir det nytt läger på Lilla Dyrön imorgon, dit går att ta sig läat. Någon som vet om kajaker kan dras upp långt på den stranden?
Efter strandhugg på Flatholmen paddlar jag vidare bland trevliga småkobbar söderut och paddlar sen genom Klädesholmens hamn, ser trevligt ut. Paddlar under bron och kommer ut på östsidan. Får där en trevlig pratstund med personer ombord på skutan Constanzia från östkusten som ska gå till kaj. Matz och Lisa visar sig vara paddlare från Nynäshamn och vi byter paddlingstips med varann. Trevligt.
Jag paddlar vidare och paddlar igenom sundet mellan Rönnäng och Tjörne kalv. Passagen ut till Dyrön och Åstol kan vara stökig enligt kännare, för här grundar upp. Men idag är det lugnt och den finaste fjordpassagen hittills. Riktig sommardag med platt vatten.
Molnen runt solen och vattnets oljiga färg skvallrar om det kommande väderskiftet inatt, men nu är det en ljuvlig sommardag. Jag kan inte låta bli att göra en avstickare till Åstol. Finfin hamn och bebyggelse och en bra ramp längst in. Går en sväng längs bryggan. Utbudet visar att Åstol är en året-runt-ö. Hamnen lär bli full inatt för detta är ett trevligt ställe att bli inblåst på.
Har hittat mitt eget hörne på Hjärterö och ser ut mot den trånga farleden där motorbåtarna kör slalom i kvällssolen.
Allt känns roligare och lättare ikväll, beror nog både på mer skyddad paddling, kortare distans och bättre mathållning. Basic, visst, men det betyder mycket. Torr och varm större delen av dagen :).
Gjorde strandhugg i Skärhamn för att byta kylklamp på Ica efter tips fr min ”shore manager” Johan och laddade tom mobil till full medan jag lunchade på Haddocks. Hamburgaren var himmelskt god och västkustbuffén med lax, krabba med mera såg bra ut. Nu lever mobilen fyra dagar till 🙂
Dagen började annars med en regnskur precis efter jag kommit i kajaken. Flyt. Varannanminutsväder medan jag paddlade genom Kyrkesund och läste skeppsbodsnamn och fotograferade. Idyll! Efter att ha följt Häröns kant var det dags för Krossfjorden. Hade en känsla av att det kunde bli guppigt, och det blev det. Mer än jag trodde och mer än passagen in mot Mollösund faktiskt, även om den här fjorden är kort. Det grundar upp bra efter Dynan och farleden är trång. Jag har två båtar snett ner i lä som går i samma färdriktning som jag. Vill ta svängen snart och börja surfa inåt, men där kommer fyra motorbåtar som kämpar utåt mot vågorna, på olika kurs. Nä, dit går inte jag, de lär inte se mig.
Fortsätter rakt syd istället, rakt ut i fjorden. Vågorna rullar in diagonalt mot fören. He he, detta var inte en smart dag att sandfylla skäddan vid start, och inte bry sig om det. Vågorna blir större. Första gången jag är med om en våg som landar i ansiktet och studsar mot insidan kepsen – som satt kvar! Märker att jag sitter och ler, jag gillar verkligen sånt här väder: vågor, beräkna sjörum och avdrift och välja en bra kurs. Kanske har jag en inbyggd kaptenslängtan ;). Ja, sen är det bara att välja svängpunkt, paddla inåt och ta svängen in mot Skärhamn och gå söderut i farleden.
Har en vacker Andunge bredvid mig sen, och kan följa varje vindby när båten kränger över. Kul. En gång syns halva kölen och tvåmannabesättningen flyttar mer upp i lovart. Skärhamn kommer i sikte och Lady Ellen ligger till kaj, lika vacker som alltid. Flaggan står rätt ut från mesanmasten, sydväst är det ja. Atene är däremot inte på plats, hennes master syns inte. Hon är i Skagen får jag veta iland.
Vad utsatt/öppet Skärhamn ligger. Jag har inte insett det tidigare. Det går vita gäss inne i bukten och vågorna slår över flytbryggorna i norra delen av samhället. Jag tar sikte på Bockholmskanalen som har lä. Tur att jag fotograferat här ståene på land, tidigare, för kanalen är svår att se från norr. Jag paddlar förbi restaurangerna och Akvarellmuseet och svänger in under badplatsens bro. Brygghöjden räcker precis! Stranden är utsökt välskött och där ligger tre kajaker. Ägarna är redan i stan för alla kläder ligger snyggt på parad i gräset.
Jag träffar dem när jag är tillbaka och då har de bråttom iväg. De paddlar Tjörn runt på tre dagar i hyrda kajaker från Ljungskile och vill hinna till Kälkerön ikväll. Vi byter tips och de berättar att norr om Rönnäng hade de fått sitt livs största vågor, de såg inte varann i vågdalarna. Japp, de paddlar norrut precis som de tre jag mötte igår, de skulle runt Orust på tre dagar och konstaterade att ”runt på två dagar som i tävlingen är ganska mastigt va?”. Jo, i sydväst 10 är det lite mastigt 😉
Klockan är 18 och jag paddlar iväg. Idag får det bli Hjärterö och komma fram torr och i sol. Härligt. Passerar Jungfruhålet, vackert. En rib kör snabb slalom här, ser härligt ut. Tills jag inser vad som hänt om jag hunnit 50 meter längre när han kom susande runt hörnet. Jag håller ut från farleden. Vattnet bara småkrusigt här, det blir en fin kväll. Paddlar mot ön som är grön och hög. Lite sällskap vore inte dumt, kanske andra paddlare här? Nix, men de på motorbåten brukar tydligen paddla lite och bjuder in mig ombord för kortspel. Det BLEV en fin kväll 🙂
Som bonus visar prognosen nya siffror, 3-5 imorgon, så nu sitter jag med en tidig frukost. Idag blir det badstopp och ö-sightseeing på Flatholmen.
