Nu är det dags. Torsdag 31 mars åker Anneli Wester till Pakistan för att ta sig an 8000-metersberget Gasherbrum II. Kajakrapporten har intervjuat henne.
Anneli Wester, årets äventyrare, ska klättra berget Gasherbrum II (8036 m) utan syrgas i sin vanliga stil – hardcore som hon kallar den. Hon kommer att lägga tre veckor på acklimatiseringen i bergen innan hon börjar sin vandring upp från basecamp till toppen. Planen är att ta en dag i sänder och nå toppen om kropp och väder tillåter. Då ska hon tälta på toppen, precis som hon gjorde på berget Muztagh Ata (7516 m). En prestation hon blev årets äventyrare för, och det råkade också bli värdsrekord.
Så här skriver Anneli inför resan:
Tänk, om tre dagar är jag på väg till Pakistan och mitt 8000-metersberg. Herregud. Hela mitt inre fullkomligt skriker av längtan att komma ut i livet och världen och upp i himlen igen. Så länge sen. Så lite resor sista halvåret. Nästan bara massa kaos och trasigheter. Men nu är det dags och shit vad jag och livet ska rocka!!!!
Intervju
Kajakrapporten fick en intervju med Anneli Wester från Berlin, där hon gör sin första mellanlandning på väg till Pakistan:
Hur lång tid planerar du att expeditionen tar?
Om allt flyter på bra räknar jag med 2 månader men jag har 20 dagars extra reservtid ifall jag vill försöka flera gånger.
Hur är berget? För oss intresserade från soffan, ge oss en bild av vad det innebär.
Först är det ett farligt glaciärområde jag ska över, och det är verkligen inte att leka med, där gäller det att jag har självdisciplin och sätter upp mitt rep hela tiden. Jag har bara 15 meter rep så det blir till att gå fram och tillbaka många gånger. Sen är det ett område med väldigt hög lavinrisk vissa år, där gör jag en bedömning när jag kommer dit. Är det lurigt så kan jag gå två andra vägar; den ena är uppför en brant snösluttning och det vet jag inte om jag klarar med min skadade hand på den höjden, allt är ju jobbigare på den höjden, och jag har ju packningen att släpa på. Annars kan jag kolla en annan rutt också och där kan det eventuellt bli lite klättring på klippor. Då har jag en krok som hjälp p.g.a. av min hand.
Därefter är det lite luftigt på ett ställe, dvs. brant runtikring där man går, men är det så jag tycker det är läskigt så får jag väl krypa över eller nåt.
Sen är det slutligen höjden som är lurig, 8000 meter är ju himla högt utan syrgas och man bär med sig all sin utrustning på ryggen. Jag kommer nog att ta med mig förnödenheter för 15-16 dagar i ryggsäcken när jag sätter av från baslägret mot toppen.
Vad har varit svårast att fixa inför expeditionen?
Att få tummen ur baken att fixa vissa grejer, jag har lite problem med att få gjort det jag vill göra pga. skador jag har. Men å andra sidan så märker jag att jag kan det här nu, jag packade ihop mina saker utan större problem. Blev faktiskt förvånad över hur hemma jag kände mig i det här nu.
(Här gissade Kajakrapporten att Anneli skulle svara ”tillstånd”, för det var en del jobb med att skaffa fram dem).
Vilka är dina förhoppningar inför expeditionen?
Just nu är jag i Berlin över dagen på väg till Pakistan och jag får inte gjort något vettigt alls, är bara alldeles översvämmad av tacksamhet till livet som gett mig så mycket möjligheter. Veckans ord är helt klart ödmjukhet, att jag åker med ödmjukhet, jag är där för att lära, och min förhoppning är att jag ska njuta som tusan. Förra gången kom det ett världsrekord mellan mig och livet men den här gången är det livet och jag som ska rocka. Det är det jag hoppas på.
Omfattande förberedelser
Anneli Wester har förberett sig noga inför resan. Framför allt har hon jobbat på att bygga muskelstyrka och uthållighet, ett löfte hon gav till sig själv på väg ner från Muztagh Ata. Hon har tränat Military Fitness på Oppänge Gård flera dagar i veckan, och fått personlig coaching. Hon har också gått en tredagars kurs i Första hjälpen för friluftsfolk, för att kunna ta hand om egna skador, om behov uppstår.
Här är bloggartikeln Anneli Wester skrev precis före avresan. Vill man följa Anneli under resan rekommenderas hennes facebook, och engelska facebook. Hon kommer att fokusera på berget och inte skriva särskilt ofta, men publicerar hon något blir det där.
Kajakrapporten önskar lycka till med expeditionen!