Idag blev det många goa timmar på sjön. Ja, havet alltså. En paddlingsdag varvad med fika, ötramp och djurspaning.

Vi startade i Pinnevik i Lysekil och paddlade sidvind ut till Berggylteskär där vi tar första fikastoppet efter knappa tre kilometer och njuter av solen. Urban har ju suttit i bilen ett tag så lite kaffepåfyllning behövs. Lite småbökigt att ta sig iland, sen har vi första parkett på den rosa graniten. Sol, bullar, glittrande hav och lä – livet leker.

Västvart mot Flaket

Dagens mål är att paddla på upptäcktsfärd i skärgården väster om Kornöarna, och hitta en väg förbi alla fågelskydd. Efter fikan promenerar vi till öns norrsida för att spana in skärgården vi är på väg till, öarna väster om Kornöarna. På vägen skrämmer vi upp två ejderhonor som ligger och ruvar på ägg, så vi byter kurs ner till ett område utan bergssprickor. Vi gör oss små för att honorna ska komma tillbaka fort och ser ena honan göra en lov tillbaka mot boet.

Borgmästarn, är sälarna fina idag?

Vi kollar om vi ska gå väster om fågelskyddet och paddla vid Brandskärs flak och Dynabrott (med de två angöringsfyrarna), eller gå emellan öarna och de två fågelskydden. Vi bestämmer oss för att gå utanför och paddlar iväg. Vinden har börjat vrida över från syd till sydväst så först går vi nordsidan Berggylteskär och ut mot Gäven. Sen surfar vi ner mot Gunnarsskär. På vägen bestämmer vi oss för att inte ta västra vägen utan istället gå mellan Gråurn och Borgmästaröarna, för att ha mer att se på. Om vi håller oss precis i mitten klarar vi båda fågelskyddsgränserna och kan sikta på Brandskär där vi ska luncha.

Det blir bingo! På Gunnarsskär lyser det vitt av måsar och väl inne bland öarna infinner sig känslan ”ni är på besök i djurens rike”. Granitklippor, blått hav, kasunfyrarna som sticker upp ovanför Gråurns klippor, och bara fåglarna och paddeln hörs. Gott om fågel och på ett skär längre fram ligger ett gäng sälar. Kanadagässen uppe på klipporna larmar och en bunt gudingar smattrar iväg fast de är långt ifrån oss.

Sälarna ligger kvar länge trots att vi har vinden i ryggen. Vi håller höger om dem och stannar upp när de plumsar i. Jajamen, de kommer på besök. Drygt 10 sälar som poppar upp här och där runt oss som en tripp, trapp, trull-lek. Trevligt! Efter en stund paddlar vi vidare norrut, för att gå mellan Tån och Brandskär. Västingskär babord om oss är lägre än Gråurn och är nog landstigningsbar. Efter ön finns en ränna västvart mellan öarna – den ser kul ut. Något att komma tillbaka till i augusti när fågelskyddet är klart.

Brandskärs smygpassage nästa

Vi smyger längs Brandskärs väst- och norrsida och går genom smyghålet i nordost. Det vidgas till en kanal och väl igenom tystnar vinden och vi är i lä för vågorna. Här är Brandskärs populära naturhamn. Vi rundar sopmajan och paddlar in i lagunen. Snäckbotten, grönskimrande vatten, sjögräs och vi ramas in av bohusgranit som läar oss helt. Längst in i lagunen ser vi lite algblomning på ytan. Vattenståndet är i precis rätt höjd så vi glider in över berghällen och kliver ur. Perfekt fickparkering :). Bara att plocka fram lunch plus rastjacka och njuta av sol och landskap.

Idag har vi ön för oss själva, sommartid har jag räknat till 22 master när jag paddlat förbi. Naturhamnen är så poppis att de båtar som kommer efter klockan 14 oftast får tji. Vi tar långlunch, men först promenad. Vi hittar många tuvor av knoppande trift eller strandgossar som vi kallar dem lokalt. Och en ensam utslagen styvmorsviol längst upp! Dessutom blommar de här vita blommorna för fullt, både på berg och i skrevor. Vi ser också ett ägg som fått måsbesök med fatalt resultat.

Vi konstaterar att toan blivit mullvariant och mumsar sen i oss lunchen. När vi hunnit till fikan kommer den här konstiga filuren simmande. Den fastnar i sjögräset och efter en stund hjälper vi den loss och den sticker iväg mot djupare vatten … fast först snurrar den runt sjögräs till en cirkel runt sig. Någon som vet vad det är?

Reality calling

Verkligheten gör sig påmind genom sms-pip. Vinden har ökat och vattnet har börjat vända utåt – dags att ge sig av om kajakerna inte ska bli bergtagna på klippan. Vi tackar lagunen och ger oss av österut för att paddla Smalsund mellan Kornöarna. Vi surfar in mellan sundets kobbar i god fart. Molntäcket vi hade på förmiddagen är borta och himlen här ute är helt blå, medan det växer stackmoln inne över land. Sommarkänsla!

Smalsund

Smalsund är vackert och ganska smalt, med flera ministränder att gå iland på. Idag har vi vinden i ryggen, annars kan sundet vara rena vindtunneln när det blåser mycket. I slutet på sundet leker vi bland passagerna till badvikarna och paddlar grunt vatten. Jag klarar mig precis över sandreveln medan Urban skrapar i botten lite.

Två paddlare närmar sig och det visar sig vara Anki och Tony på eftermiddagstur. Några minuters prat, sen fortsätter vi. Vi väljer mellan tre vägar hem. Den längsta är att gå norrut till Lindholmen och sen via Norra Grundsund och Valbodalens sund hem. Den andra varianten är att fortsätta rakt österut raka spåret till Norra Grundsund, som är en vacker passage, följt av Valbodalen. Tredje alternativet är att paddla söderut längs Stora Kornö, vilket är rakaste vägen hem. Det är också den mest läade rutten för motvindspaddlingen hemåt. Den rutten vinner. Vi paddlar klippnära längs ön och sneddar sen över till Skeppsholmen och Lysekils Norra hamnen.

Mot sydost

Passagen blir vågig och man kan läsa rytmen mellan vågseten. I plattvattnet mellan seten paddlar vi på lite extra. Lite mör är man allt framme vid Skeppsholmen, musklerna är lite klena så här på vårkanten. Sen är det bara att tuffa vidare i motvinden mot Stångehuvud, där vi vet att det blir spegelsjö. Precis innan vi är framme kommer en 25-meters motorbåt á la supersnygg dånande runt hörnet. Jajaja, nu kan vi prata spegelsjö :). Bara att glömma att ta genvägen genom Stångehuvuds sund nu. Vi tar ut svängen runt udden extra mycket och ser vågorna studsa pingpong inne vid klipporna och det vita skummet yra över klipporna. Spektakulärt. Fotograferna uppe på klipporna blir såklart lyckliga. Desto mer förvånade blir de nog över att se två orange kajaker komma ”åkandes” mitt i ”busvädret”.

Vi håller ut i farleden tills vi är förbi nästa ö och kan svänga in mot lugna Stångholmesund. Skönt. Home sweet home. Som extra bonus har kommunen kopplat på vattnet till klubbhuset så kajaken kan få sitt första sötvattensbad sedan i höstas. Det blir både bad och skrubbning. Frågan är vem som är lyckligast, kajaken eller ägaren ;). En heldag på sjön går mot sitt slut och ansiktet stramar så där solgott. Det blev en bra dag.

Sett på turen: 4 båtar och en megabåt, en maskfilur i lagunen, gudingar, ejderhonor, svanar, strandskator, sädesärlor, många sälar och en bullig svart fågel med två tjocka vita fält på vingarna (Sillgrissla?). Dessutom ett paddlingsrendezvous med Anki och Tony innanför Smalsund.