Idag har vi skrinnat på Gullmarsfjorden för första gången i vinter. Dagens paddlingstur blev inställd p.g.a. vind och is. Då blev det skridskor istället.

Vi ska kliva på isen i Gårvik. Vinden är redan här och ökar medan vi gör oss klara. Alla ser fram emot en spännande åkning med motvinden från syd. Målet är Stora Bornö och kanske vidare för de som orkar. För de som inte vill runda ön blir det korvgrillning och eldmys.

Vi ger oss av i samlad trupp. Lä bakom holmen på väg ut, sedan får vi den sydliga vinden i sidan. Prognosen sa 8-9 m/s … kan nog stämma. Klurigt att uppskatta vind utan att ha vågor att se på. Vinden drar i alla fall i benen och lösa snökorn blåser iväg över isen.
Underbart fin is med tunn snö i rännor från vinden. Slät och mörk, på vissa partier har den grå tredimensionella stavar och kuber inuti, nästan som schackmönster. Bild? Sorry, det hanns inte med då.

Några småknaggel på några ställen i snön, annars slätt som ett salsgolv och hårt. Vi anländer norrudden efter 3 km. Vi är varma i kläderna och leenden syns överallt. Några går iland – många vill prova några kilometer till innan rast. Vi delar upp oss i två grupper. Vi som ska åka 2 km till forskningsstationen. Den andra gruppen fortsätter ytterligare 2 km i öppen motvind för att runda ön.

Vi fortsätter, på öns östsida. Här får vi vinden rätt i ansiktet. Trög åkning. Saltet har krupit upp på ovansidan isen, som är mjuk nära ön. Skridskorna går inte ovanpå längre. Belöningen blir de fina vattenfallen. Vid Stora isfallet är klättrarna igång, vi kan skymta dem på toppen av klippan. När vi skrinnar hemåt ser vi dem rappellera ner. Imponerande fart! Det får vi också när vi ska hemåt.

Men först stannar vi till vid forskningsstationen och Bengt Orsmalm berättar. Om mannen som skapade stationen för över hundra år sen, om klumpfisken som blivit lampa i salongen och hur Selma Lagerlöf läst i dess sken. Bornös forskningsstation står för världens längsta mätserie i havet, och nu när den lagts ner har Kristinebergsstationen (vid Fiskebäckskil) tagit över.

Vi skrinnar tillbaka norrut. En skrinnare har kommit över från långåkargruppen och tipsar om att isen mitt ute på fjorden är hårdare än inne vid ön. Dit ska vi! Härlig is och härlig åkning. Ren is och långa skär. ”Du och jag, isen”. Underbart!

Lika underbart som att känna elddoften när vi kliver in bland träden. Plötsligt blev det ett annat äventyr 🙂 Mums, prat och skratt. Mjuka tallbarr och lä. Efter ett tag kommer långåkargruppen. Rosiga och lyckliga. Visst fick de kämpa till sydudden, men sen … finfina isar och bra fart.

Hemfärden går via Lilla Bornö ner mot Smörkullen. Fin-is. Nu hamnade jag i snabba gruppen och vi sträcker ut ordentligt. Ljuvligt! Vid Smörkullens höga klippor smalnar fjorden och här hittar vi råkar med vertikal is. Coolt. Liten bildpaus medan Anders skruvar skridsko, sen skrinnar alla in mot Gårvik lika lyckliga som skolbarn på rast. En perfekt friluftsdag!

/Skrinnat 130126, cirka 10 km.