Kategoriarkiv: Kajakupplevelser

Berättelser från egna kajakturer och paddlingsupplevelser. Plus tips om bra paddlingsställen, iläggningsplatser och strandhugg mm.

Storesandslägret på Hvaler 2014

4 svar

Så var det dags för mitt första besök på Storesandsleiren på Hvaler. Det blev en toppenupplevelse!

Storesand ligger långt söderut på Hvaleröarna och redan resan dit är en upplevelse. Genom Fredrikstad centrum och sen ut på Hvaleröarna. Över broar och förbi den ena vackra vyn efter den andra. Oj, vad många roliga paddlingsställen man kör förbi! Sen är det dags för tunneln över till sista ön. 3,5 kilomneter lång och med varningsskyltar om ”mer än 10 % lutning” och att köra med låg växel. Välkommen till Norge, landet med de många tunnlarna 🙂 Ner, ner, ner … det känns verkligen att ”hela havet” är ovanför huvudet. Framme vid lägret fortsätter de vackra vyerna.

Vi är nu i Hvaler nationalpark med barrstigar och härligt krokiga tallar. Tälten står tätt i dalsänkorna ner mot stranden och när jag går ner för att registrera mig får jag en överraskning – de har reserverat en tältplats åt mig! Snacka på att känna sig som hedersgäst.

Storesandslägret arrangeras av Fredrikstad Kajakk-klubb och kostar bara 600 kr för tre dagar. Det är välorganiserat både på land och på vattnet och har trevlig stämning. Många paddlare kommer tillbaka år efter år och i år är vi cirka 275 stycken. Eftersom det är en klubb som arrangerar, utan vinstsyfte, är det många klubbar som samlar ihop ett gäng medlemmar och åker hit varje år.

På kvällen drar de stora grillarna igång och alla umgås med alla. Det är bara att ta med sin stol och slå sig ner i klubbens strandtält. Och har man ingen egen stol löser det sig ofta ändå 😉

På dagarna kan man paddla på egen hand, paddla guidade turer med klubben eller gå kurser som ingår i norska paddlingsförbundets program. Själv paddlade jag två av klubbturerna, till Herföl dag ett och Akersöya dag två. Väldigt trevliga bägge två. Mer om dem senare – här är lite blandade bilder så länge.

En gåsflock på Gåsö

Lämna ett svar

Saltet stramar i ansiktet medan jag skriver det här och kroppen är nöjd över all rörelse och sol den har fått idag. Vi var 19 paddlare som fick en finfin dag på havet.

Vi startade i Bökevik, Fiskebäckskil och paddlade Gåsö runt. Vinden var först nordlig 3-4 m/s och skulle vid lunch dra över på nordväst och öka upp till 6 m/s så vi paddlade nordsidan Gåsö först. Det intressanta var att vinden var lägre än prognosen, precis som igår. Vi fick en riktig kalasdag.

Trist bara att SMHI:s prognos var rena skräckpropagandan med 9 (13) m/s och dessutom kulingvarning under natten. Den var lika tokfel som på vår Kosterpaddling i september. Yrs prognos stämde som vanligt rätt bra med 7-6 m/ under dagen. Verkligheten var några sekundmeter lägre, och vid lunchtid hade Yr justerat ner till 4-6 m/s. Yr är definitivt vassare på Norra Bohuslän än SMHI, som standard. SMHI är däremot bättre på att ange byvind, vilket är jättebra – särskilt när den stämmer 😉

Vi börjar med att paddla förbi Kristinebergs marinbiologiska station. Här hittar vi bryggor att paddla under och vi glider tätt förbi forskningsskeppet Skagerack. Det kommer att gå i pension framöver, ett nytt fartyg kommer att beställas inom kort. Vi svänger söderut och paddlar rännan på insidan Blåbergsholmen ut mot Gåsöfjorden. Idag räcker vattnet under kölen hela vägen, ett drygt paddelblad djupt. Sommartid kan man få vada några meter i mitten.

Efter lite lek genom några skär tar vi oss över farleden, strax efter en segelbåt passerat. Faktiskt är några fler än vi ute och njuter på havet, för under dagen ser vi fem båtar. Heja november som känns som september. Ja nästan i alla fall. 🙂

Paddling vid Gåsö nära Lysekil

Nästan hela nordsidan Gåsö är en stor bukt som dessutom är läad av holmar. Jag paddlar körkarl (sist) och paddlare och kajaker är härliga färgklickar mot allt det blå. Havet glittrar i solen. En säl tittar upp några sekunder och undrar väl vad det är för ståhej som pågår. Vi paddlar genom några smala passager och stämningen är på topp. Vi rundar Tjällsö holme (nordvästhörnet) och får trevlig medsjö medan vi paddlar sydvästvart längs Tjällsö huvud. Vi får tji vid den kul passagen ungefär halvvägs på den sträckan – idag sticker stenarna upp för mycket och flera kör fast. Den senare halvan av gruppen paddlar runt på utsidan istället medan övriga tråcklar sig ut igen, och några lyckas ta sig igenom.

En bit med konstig korssjö, sen är det bara att njuta av västsidan. Delvis har vi lä och blankt vatten, delvis har vi lite bris i ryggen. Förrän vi vet ordet av är det dags att svänga vänster in i Vrakviken och ta lunch. Det märks att det är ett rutinerat gäng vi har med oss, vi kom iväg redan tjugo minuter efter samling och efter två timmar är vi redan framme vid lunchpausen, utan att vi stressar. Vi kommer att hinna med dagens bonus, en promenad iland i Gåsö samhälle. Bara tre av oss har varit iland där tidigare och där är verkligen sött.

Paddling Gåsö vid Lysekil

Lunchen intas på en läad klippa och gräsplätt, givetvis i sol. Solen står rätt lågt så här års men vi lyckas paddla sol så gott som hela dagen. Skön energipåfyllning! Efter snack, soppor, kaffe/te, småkakor och besök i buskarna skjuter vi i kajakerna från klipporna för att fortsätta. Vattnet har blivit lägre och vi kan vada ut ur landstigningsviken. Smidigt för viken är ganska svårbackad, med en undervattenssten.

Vi paddlar vidare söderut, rundar södra udden och paddlar svängen in i Kalvhagefjorden och ut igen innan vi stannar till vid Ingo Johanssons hus, han var trogen Gåsöbo på somrarna i alla år. På andra sidan fjorden ser vi Grundsund men vi fortsätter norrut. Här väntade vi oss kännbar motvind men vinden har avtagit en del och ön läar oss fint, det är bara att glida vidare och kantpaddla längs ön. Snart är vi framme vid Gåsös samhälle och lägger beslag på stranden. Nu blir det sightseeing.

Ön är bilfri och gatorna är smala och av gräs eller kullersten. Husen har såklart snickarglädje och står tätt, ibland känns det som man går i trädgården istället för på gata. Vi passerar kiosken, tennisbanorna och före detta pensionatet som nu är privatägt. Och öns kyrka. Skolan är sedan länge stängd. Än så länge verkar vi vara ensamma på ön. Gåsö hade året-runtbefolkning ända fram till 1960-talet men numera är Gåsö sommarö, och en populär sådan.

Vi promenerar vidare och ser nu nordbukten bortanför den flacka ängen. Vi viker av, upp över berghällarna. Utsikten ut över skärgården är imponerande, vi ser ända bort till Hållö och Smögens vattentorn. Hitom dem sprider öarna ut sig och vågsprut lyser vitt på flera ställen.

Ner i samhället igen och vi letar oss tillbaka till huvudgatan. Det blommar fortfarande i blomsterlådorna längs vägen! Smått otroligt egentligen. Samma sak hemma i min balkonglåda i Lysekil, vi har bara haft tre dagar frost totalt, och Gåsö har nog inte haft någon ännu tack vare att havet värmer runt ön. Vi kommer ner till hamnen. Här har någon tänt ett bål ute på sanden … åtminstone en familj är ute på ön.

Klockan är bara tjugo i två när vi kommer tillbaka till stranden. Dagen tycks räcka hur länge som helst idag, så bra. Vi tar fikarast på bryggorna. Dinglar med benen och har det oförskämt bra. Kaffedoft, skratt och smörgåsar. Några lutar huvudet mot väggen och lapar sol. Livet är underbart. En av paddlarna skämtar om oss: ”en gåsflock på Gåsö”.

I kajakerna igen. Vi paddlar vidare längs samhället, under två bryggor och en flytbryggebro. Två tjejer passerar längs kajekn. Vi paddlar förbi en halvö och in i Lunnevik. Vi samlar ihop oss och paddlar österut, över Gåsöfjorden. Snart hemma igen.Nu återstår bara en bits motvindspaddling och sen är vi tillbaka i rännan innanför Blåbergsholmen igen.

Väl inne i rännan börjar vi paddla långsammare … ingen vill iland och det gäller att njuta av varje paddeltag vi har kvar. Solen står lågt över bergen men är fortfarande med oss. Vi tar sikte på Carl Wilhelmsons villa och glider in mot stranden. Iland möts vi av skugga och frusna pölar. Snabbt ombyte och urpackning. Några kaffetermosar åker fram och alla är överens om att vi haft en jättebra dag. ”Helt klart värt att gå upp halv fem för”, konstaterar de inresta från Lidköping och Skövde med ett leende. Välkomna åter och tack för en härlig dag på havet! /Paddlat 131124. 14,8 kilometer.

Paddling Trettondagen 2013

Lämna ett svar

Paddling i Gåsöarkipelagen med kul kantpaddling, några smala rännor och några grundstötningar. Vacker granit och skön paddling.

Prognosen slog in med 6 m/s nordost och när tre av oss anslöt över Gullmaren från Lysekil var det ganska bra utström dessutom. Gruppen kommer att få smakstart med både medström och medvind ut till Gåsö.

Idag paddlar vi med Friluftsfrämjandet Lysekil och de sexton paddlarna samlas i Bökevik i Fiskebäckskil. Strax ovanför stranden syns konstnären Carl Wilhelmssons stora hus, numera K-märkt. Några av de anmälda har valt de fina skridskoisarna istället, men vi är många som har ett sug efter paddling.

Vi korsar farleden och paddlar längs Gåsös norrsida. Vi paddlar på i god fart, hoppar över att paddla norra lagunen och siktar istället direkt mot Tjällsö holme. Där får vi lä och sen har vi massa fin kantpaddling längs västsidan Gåsö. (Ska man vara noga är det Storöns västsida för Gåsö och Storön sitter ihop och kallas i dagligt tal för Gåsö).

Graniten är läcker längs med västsidan. Omväxlande branta berg med rak kant mot havet och långsamt sluttande hällar. Berget har också snygga formationer på många ställen, det är lätt att bli fascinerad av dess variationer. Vi hittar också flera smala rännor att paddla – och några bottenstenar! – kul paddling när vi är så många. Vi leker runt stenar och uddar och kantpaddlar på rad efter varandra. Gruppen blir låååångdragen.

: Fiskebäckskil

: Gullmarsfjorden med Lysekil i bakgrunden

: Vid Tjällsö holme

: Hans

: Ingvar

: Torbjörn och Braveheart LV

: Britta spanar fåglar

: Jenny gillade klipporna

: Kul passage 1

: Kul passage 2

: Ronny

: Kornig sten som stenhuggarna ratat

: Tony

: Kathrine & Torbjörn

: Kathrine

: Sälbesök

: Hans Rengman trivs

Vi rastar längst in i Vrakeviken, på vänster sida finns en flat berghäll och en ministrand. Kajakerna ser ut som plockepinn utspridda över olika skrevor och grästussar. En liten sänka ger oss lä och har plats för oss allihop.

Paddlingen går vidare söderut och Grundsund dyker upp på andra sidan fjorden. Sälarna tittar upp på några ställen och vi vänder runt sydspetsen och kommer in i Gullmaren igen. Tillbaks i vinden, som har mojnat något precis som utlovat. Det är lite segpaddlat ändå, vattnet är fortfarande på väg utåt i fjordarmen. Vi säger hejdå till gruppen som korsar Gullmaren på väg mot ”Kilen”. Kathrine, Torbjörn och jag paddlar vidare nordost längs Gåsös klippor på denna sida fjorden, mot Lysekil. När vi är klara med ön kan vi paddla rakt norrut och slipper motströmmen. Här dyker Tony upp, efter en egen paddlingsrunda. Vi gör säll-skap tillbaka till Lysekil och får också säl-skap på ett ställe.

Morgondiset försvann vid start och nu syns solen på skären ute i väster. En fin avslutning på en fin paddlingsdag!

/Paddlat 130106. 14,5 km.

Dagspaddling Lilla Kornö

Lämna ett svar

Dagspaddling till Lilla Kornö en fin höstdag. Möte med öbor, hummerbåtar och annan höstskörd.

Lördag 6 oktober 2012, sol och 6-7 m/s nv, ökande till 10-12 m/s vnv och väst. Så gott att vara på vattnet igen och ute i solen. Det är full fart i klubbhuset. Holger har precis paddlat klart och hälsar att nordvästan blåser 5-6 m/s, inga 7 än, och att det är lite skalpigt utigenom. Medan jag stuvar ner grejerna i packluckorna dyker Anki & Tony upp. De lastar kajakerna för en helgtur i Fjällbackaskärgården. Själv ska jag paddla heldag i hemmavatten, faktiskt för första gången sedan augusti. Det har varit mycket paddling på bortaplan istället.

Vid 11-tiden paddlar jag iväg. Vinden har ökat lite så de utlovade 7 m/s är här, precis som Yr spått. Då kommer nog de 11 m/s som spåtts framåt 18-tiden också. Nu är det sol, blå himmel och cirka 14 grader varmt. Finfint väder. Handskar och buff är på, men mössan får vara kvar nere i luckan. Ut genom Stångholmesund och genom Stångehuvud, ut i sjön. Ja, lite skvalpigt är det. Lilla Kornö ligger i nordväst från Lysekil sett så jag fortsätter paddla utåt i den riktningen för att få renare sjö, insidan öarna ser för snäll ut ;).

Några segelbåtar är ute och tar vara på vädret. En svartvit fågel dyker upp precis framför kajaken och försvinner snabbt ner i vågorna igen. Dessa fåglar verkar ha blåst in med septemberstormarna för vi har sett dem från kajakerna de senaste veckorna och annars är de ovanliga. Ingen är säker på sorten, sillgrissla, tobisgrissla eller något annat. Enligt herrarna på bryggan kan det vara Vigg, men det verkar inte stämma med fågelboken. Så här ser de ut. Klicka på bilden för att se den stort.

Jag fortsätter ut mot Gulskären för att sedan välja insidan eller utsidan Stora Kornö. Så skönt att vara på havet igen och känna vågorna under kajaken. Skönt också att röra på sig. Insidan Stora Kornö är läad och platt vatten. Jag väljer istället den roligare västsidan för att få mer motion. Blåser det upp medan jag är iland blir det ändå östsidan tillbaka. Jag passerar Bredvik och stannar till vid ett trevligt par i en motorbåt som halar ombord en hummertina. Den kommer upp med några krabbor i men ingen hummer.

– Hur har gått idag, har ni fått någon hummer?
– Ja, 3-4 stycken. Det är ont om dem i år.
– Har ni blivit av med några tinor eller sett tecken på tjuvfiske?
– Nej.

Själv har jag hört flera berätta hur de hittar tinorna med öppna dörrar, eller med dörrsnöret virat på annat sätt än de själva brukar göra. I en tina har de till och med hittat hummerklor men ingen hummer, så brått hade tjuvarna att slita till sig hummern.

Jag paddlar vidare och passerar Bredviks skär. Inga sälar här idag. Hummerbåtarna har nog fått dem att dra sig längre ut. Jag är nu i sundet mellan Kornöarna och Brandskär. Mitt i sundet har vågorna vit kant, vinden kommer in från den öppna Brofjorden i norr. Än är det bara skönt med motvind och färden går vidare längs Lilla Kornös utsida, som är fin kantpaddling i rätt väder. Nu är det mer studssjö där inne. Två vikar passeras, bara berg och rullsten längs kusten. Utifrån havet syns ingen landstigning, men paddlar man längst in i viken finns en 1-meters sandremsa. Den upptäcker jag under landpromenaden.

När jag rundat Lilla Kornös nordvästra udde får jag vinden i ryggen och sedan lä. Kontraster. Tystnad och stilla flytande tång. Solen i ansiktet och vattenpaus vid klippkanten nedanför fyren. Kajaken flyttar sig några centimeter längs bergskanten och ligger sedan stilla.

Sen är det bara att runda udden och glida in mot hamnen och Lilla Kornös samhälle. De vita husen lyser i höstsolen och samhället andas frid. Inte många i rörelse, men några människor syns till. En besökande segelbåt ligger till kaj. Det är många år sen jag var i land här så det ska bli kul att gå på upptäcktsfärd. Jag paddlar inåt och paddlar under bryggan vid den smala bropassagen. Längst in finns en grässtrand. Jag har flyt för djupet passar kajakstövlarna och sen är det bara att dra upp kajaken. Gräset klafsar och det blir pölar runt fötterna, lunchen får intas på annan plats.

Lilla Kornö husvy från vattnet

Stigen ger mig två val, in mot husen eller ut mot naturen och för att inte inkräkta blir det naturen. Samhället ligger på öns norrsida med bergslä från väster och det syns; ön är i gränslandet mellan sommar och höst trots datumet. Havets värme hjälper också till. På odlingslotterna blommar vallmo och ringblomma, medan nyponen lyser röda på buskarna längs stigen. Jag tar lunch på bänken under ett kastanjeträd. Löven är fortfarande gröna och kastanjer har nyss börjat ramla ner från trädet. Skön öidyll. Medan spaghettivattnet kokar upp fotograferar jag. En man med hund promenerar förbi och säger hej innan han försvinner västerut.

Efter lunchen går jag västerut. Stigen går i serpentiner genom gräs och ljungtuvor, över bergknallar. På ett ställe gör jag en avstickare och hittar ett litet rullstensfält där barn eller andra ordnat gropar med stenen staplad i ring runtom. Så sov fiskarna förr när de skulle övernatta i skärgården. De la sig raklånga i gropen bredvid varandra och drog seglet eller en presenning över sig. Det gick nog an på sommaren, men hur mycket frös de på vår och höst?

Tillbaka till stigen för att kolla in västra strandlinjen. Går det att ta sig iland och var är den tältmöjlighet som jag sett nämnas på kartor? Ön är privatägd så tältning kanske inte är populär, men finns det en gräsplätt överhuvudtaget? Jag hittar två stenstränder som på landsidan är sammanbundna genom ett flackt område. Blommor, ljung och mycket stenskärvor på marken. Här brukar man tydligen grilla och visst går det att få upp tält på några ställen. Om man vill. Slätt berg att sola på nära vattnet och ganska exponerat för västvind. Just nu ligger Sjöfartsverkets fartyg ute i väst och arbetar vid Brandskär.

Jag vänder tillbaka, hämtar upp min lunchkasse och tar vägen söderut ner till Lögevig, som nog betyder Tvätt/tvätta-sig-viken. Stigen går i en smal ravin, med en brant bergvägg precis väster om stigen, och man kliver över rötter. Fullt med växter och träd i ravinen och en mysig sittplats/lekställe mitt i. Längst ner i ravinen möter en långsmal vik in från sydväst. Här är nog fint att dyka från klipporna.

Nu är det dags att ”inspektera” samhället. Husen ligger tätt, röda fiskebodar och vita hus, här råder traditionerna. Lite mer folk i rörelse nu. Segelbåtens skeppare solar sig på däck, en familj promenerar omkring. Sommarkänsla utan sommarträngsel. Jag är nog enda okända ansiktet på land och fotograferar mycket – jag syns. En man kommer förbi.

– Jaså, du är ute och fotograferar.
– Ja, här är ju så fint och det är längesen jag var iland här.

Vi tar sällskap inåt längs stigen. Mannen, Claes, är uppvuxen här ute och visar sig vara arbetskamrat till mamma, då det begav sig. Han och frugan tillbringar fortfarande så mycket tid de kan på ön, året runt. Självklart har även han hummertinor ute och har fått 17 humrar hittills.

Claes

Stigen svänger och när den öppnar upp sig mot östra viken drar jag efter andan. Så vackert! Solljuset målar fram färger på bodarna och löven lyser. För ett ögonblick tappar jag vad Claes säger. Vi pratar lite kort om öns historia. Snart är vi framme vid hans bod, där han ska mecka vidare. Själv ska jag ta vara på ljuset och titta närmare på sjöbodarna.

Klockan närmar sig fyra och det börjar bli dags att ta sig hemåt. Här inne är dessutom lä, så det kan ha blåst upp där ute. Jaja, det blir ju medvind.

I med kajaken, vattnet är högre nu. Några ord med segelskepparn, sen bär det av. Har lä av Kornö ett tag, sen blir det fri vind. Japp, den har ökat. Inte katten blev det medvind, det är sidvind. Nånstans runt 8-10 m/s. Jag tittar i vågriktningen och önskar att jag skulle åt det hållet. Jag ska till höger i bild – bara att paddla på och hitta vågrytmen, och kliva över vågryggarna då och då för att arbeta sig sydostvart.

Rolig riktning!

Vid Stångehuvud är vågorna större, och vinden har ökat till cirka 11 m/s. En stampande eka drar tinor, ser besvärligt ut för gubbarna. Bra att de är flera ombord. Jag paddlar fokuserat i vågorna och vill hålla paddeln igång så det blir inget foto. Kul paddling. Nu gäller det att vända kajaken i rätt vågögonblick. Jag paddlar söderut lite till så jag får raka spåret in mot Stångholmesund när jag vänt kajaken österut. Fin surf inåt och jag är hemma.

: Svensholmen rubrik

: Rolig riktning!

: Tältmöjlighet

: Claes

Vintermys i kajaken 121214

5 svar

Fredag förmiddag, några minusgrader, ostlig svag vind och sol. Snön glittrar på skärgårdens klippor.

I en veckas tid har jag sett detta härliga vinterväder från mitt fönster och nu kan jag inte hålla mig längre. Jag tar ledigt några timmar för att paddla en sväng. Enligt prognosen är detta sista fina dagen före jul. En front ska komma in i eftermiddag och sen stundar slask och mulet hela vägen fram till jul.

Jag packar de tre T:na (torrdräkt, termos och torrt ombyte) och är snabbt nere på klubben. Sjösättningsbryggan gnisslar i den ostliga vinden och medan jag plockar ihop grejerna ökar vinden något. Inne över land i öster syns moln. Fronten lär komma idag, fast det brakar nog inte löst förrän till kvällen ser det ut som. Holger är redan ute i skärgården, jag nådde honom på mobilen och det är bra väder på västsidan.

Iväg. Underbart att vara i kajaken igen och säsongens första tur med snö pudrad över klipporna. Jag tar vägen genom Stångehuvud. Kajaken stryker tätt över tångklädda grynnor. Det är något särskilt med vinterljuset, den låga vinkeln ger landskapet varmare toner. Graniten ser nästan röd ut, särskilt med snön som kontrasterande glasyr. Klipporna är vackrare än någonsin och får mig att tänka vinterpoesi. Småfåglar leker tittut bland klipporna och har hittat lä här. En gärdsmygs skugga förstoras rejält på stenen bakom. Uppe på branten lyser Stångehuvuds gamla lotsutkik vit, och nere vid vattnet syns bergsklacken tydligt i lågvattnet. Jösses vilken vacker dag, detta skulle jag vilja bjuda alla besökande paddlare på! Detta är önskevädret för morgondagens glöggpaddling, men då kommer det att blåsa 10 m/s här, snöa och vara mulet. Det gäller att njuta extra mycket idag och hålla utkik efter nästa tillfälle i vinter.

På utsidan Stångehuvud tittar en säl upp när jag paddlar förbi, de är verkligen långt inne nu på vintern. Förresten har jag upplevt säl på nästan alla paddlingar under hösten, snudd på sälgaranti.

Jag håller mig längs landkanten där vattnet är slätt som en spegel och klipporna läar den ostliga brisen helt. Fören pekar norrut och jag passerar genom sundet vid Skeppsholmen. Måsarna lättar. Jag viker österut, in mot hamnen. Men först ett fotostopp vid Bansviksudden. Badstegarna är kvar i vattnet och har vackra isskulpturer på handtagen, från tidigare vågor som stelnat. Tången är täckt av rimfrost och bildar vackra mönster. De gamla bryggorna är vackra i vinterljuset. Inne i hamnen ger flytbryggans staket lä och här finns nya isskulpturer. Inte ofta vi har minusgrader länge nog för att få sådana här snyggingar, och visst är de vackra?

Trampolinen vid Norra Hamnen ser lite övergiven ut och jag fortsätter förbi Ålevik bort till Långevik. Vattnet speglar sig igen, solen värmer och jag njuter av vinterns skärgårdspoesi. Det blir mycket glida-stilla idag för att njuta och memorera. Tittar ut mot Kornö; snöklädda öar och väldigt små vågor.

Jag paddlar längs granitblocken som är hamnens vågbrytare och ökar takten lite för att hinna före dagens enda båt till entréhålet. Nu hörs min paddel och framför mig, framme vid svängen, ser jag en stor skarvvinge lätta från klippan. Den satt precis nere vid vattnet och hade jag fortsatt ljudlöst hade jag fått den på en meters håll när jag kom fram till svängen. Storskarven fortsätter flyga bort mot Valbodalens hamn, jag ser den när jag vikt runt änden. Här märker jag också vinden, den kommer genom Valbosundet rätt i ansiktet. Ingen stark vind, men den kyler. Uppe på berget signalerar vindsnurrorna nordost istället för ostligt. Nä, då vänder jag tillbaka, det får bli njutningspaddling idag. Med blöta handskar är vind inte skönt.

På tillbakavägen håller jag ut från berget mer och får lite medvindsfart. Solen i ansiktet nu. Vilken dag! Snacka på energipåfyllning. Konstaterar samtidigt att molntungan från öster nu börjar nå Lysekil och att skyar döljer solen då och då. Motvinden sista biten genom Stångholmesund har nog ökat. Jo, vinden har allt ökat men också dragit över på nordost så här är rätt läat ändå. Inne på Gullmaren ser jag däremot några vita gäss så kulingen kommer ikväll. In med grejerna, torrdräkten får sitta på tills jag är hemma, och finavslutning med fikabröd och te i bastun där värmen dröjer sig kvar bäst.

: Norra Hamnen, Lysekil

: Ostlig vind ger platt hav längs kusten

/Paddlat 121214

Annandagspaddling 2012

2 svar

Annandag jul och vi samlas i Skalhamn för paddling. Många paddlar turen för första gången och det är nästan ett år sedan vi paddlade härifrån senast.

Dimman ligger över vattnet när vi samlas klockan 9, och vi räknar med att den lättar helt först vid lunch. Vinden är sydostlig och ska bli syd för att i eftermiddag dra över på sydväst och öka till cirka 13 m/s framåt kvällen. Vi ska först rakt västerut till Lindholmen, sen längs insidan öarna söderut och sen vika av ut mot Kornöarna. Därifrån får vädret avgöra om det blir utsidan eller insidan.

Foto Fredrik Lundqvist

Vi blir elva idag. Vägarna är isiga efter nattens regn så Urban kom inte loss från Dalslandsskogarna, trots lastad kajak och tidig morgon. Lite seg start på grund av en missad färja, sen glider vi förbi stenpirens gran och ut i dimman. Man kan precis skymta Lindholmen i dimman, eller åtminstone Fredrik kan, och han ligger i täten. Jag vänder mig om för att memorera hamnentrén, en hög bergknalle och en brant bergssida på andra sidan, själva hamnöppningen är smal och syns knappt.

Ljuden dämpas något i dimman. Vinden är sval mot ansiktet och temperaturen plus tre, lätt att hålla värmen i kajaken. Havet ligger grått, tomt och ganska stilla i lä av öarna. Fast … är inte det motorljud? Till höger om oss borta i dimväggen börjar något forma sig till en fastare punkt. Lotsbåten. Med kurs åt vårt håll. Vi hojtar till de längst bak att paddla närmare till klungan och räknar med att lotsen går bakom oss. Vi väntar på respons, det vill säga den lilla kursändring som behövs för bra marginal. Ingen. Än så länge finns ju tid, men det vore käckt med en bekräftelse på att han sett oss. ”Fredrik, nu kursändrar han, men nu har han kurs på oss här framme istället”. ”Ok, då stannar vi”. Lotsbåten saktar också in, och byter sen kurs till akter om oss. Tydligen såg han inte hela gänget från början. Tät formation är bäst, även om vi låg rätt tätt ändå.

Ute vid Lindholmen spanar vi efter säl, de gillar att hålla till här, men de har nog redan hunnit iväg eftersom vi har vinden i ryggen och pratar. Vi viker söderut, paddlar runt en udde och några fåglar smattrar iväg. En skarv flyger efter. Vinden känns svalare i motvinden och medan vi tråcklar oss sydvästvart genom sunden byter jag till vintermössan. En svag dugg börjar, som bara upplevs som fukt mot ansiktet men inte syns på vattnet. Vi går mellan Testholmen och Tärnekullen och möter liten dyning när vi kommer ut i sundet vid Flatholmen. Skärgården känns trolsk när dimman suddar ut horisonten och ger öarna ett annat ljus. Sikten är ändå bra, det har lättat lite och vi kan hela tiden se vart vi ska. Vi väntar ut lotsbåten som går hemåt innan vi korsar farleden över till fyren vid Lilla Kornös nordspets.

Vi tar en avstickare in till Lilla Kornös hamn, flera paddlar här för första gången. In i hamnen, under bron och lägger oss i cirkel. Fotostund och njuta av hus och sjöbodar. På Lilla Kornö finns fyra geocachar och en ligger på det höga berget ovanför oss, lite krånglig att ta sig till tydligen. På vägen ut paddlar Michael slalom mellan fartygsbojarna och vi andra hänger på. Kul!

Vi paddlar vidare sydvart utmed de gamla husen. Jenny kör lambada under de olika bryggorna och flera paddlar under sjöbodarna som är åtminstone ett sekel gamla. Akta pelarna tipsar jag, för den ena sjöboden har anslag om rasrisk. Ena stenpelaren påminner om lutande tornet i Piza och boden står inte rakt längre.

Vi följer kustlinjen och när vi viker runt udden får vi syn på samhället på Stora Kornö och närmar oss vår lunchplats i Smalsund. Vi kan konstatera att vinden redan börjat vrida över på sydväst och Smalsund är inte helt läat längre. Det gör inget, det kurrar i magarna så nu ska vi ha lunch. Igång med gas, fram med gulaschtermosar och överdragsjackor. Mums och leenden. Medan vi äter klarnar det helt och väster om sundet syns flikar av blått. Finväder 🙂

Efter lunchen fortsätter vi längs Kornös kustlinje och paddlar sen mot Getholmen i sydost. Solen lyser på torrdräkterna och glittrar på paddlarna. Vi passerar några småholmar. Fukten ligger kvar på berget och framkallar ovana färger på lavarna i solljuset. De riktigt lyser mot det grå berget.

Utåt havet kan vi se fronten komma in. Den är ovanligt kompakt och ligger som en grå platta över himlen i väst. Medan vi paddlar konstaterar vi att den rör sig snabbt. Snart har den ätit upp solen. Vi vet att fronten har vind med sig och en av kajakerna är rank i sjögång. Vi väljer att inte runda Getholmen/Bockholmen och passera Norra Grundsund, utan vänder istället norrut. Bara att följa kustlinjen hemåt.

Vid Basteviksholmarna hörs en båtmotor … som visar sig vara vindkraftverket vi passerar under. Vinden har ökat. Väl runt sista piren har vi medvind sista biten och kan se bastun som väntar på oss. Huset ligger fint ensamt ute på udden, bland all granit, och med egen badstege.

Vi paddlar in i hamnen och samlas under skratt för en gruppbild under granen. Alla är nöjda med paddlingen och eftersom klockan bara är halv två finns det gott om tid till bastubad. Vi paddlar inåt i hamnen och plötsligt dyker Bohusläningens reporter och fotograf upp. De vill ha bilder så vi paddlar ut ur hamnen och paddlar in igen i formation. Sen blir det landstigning och olika intervjuer. De stannar kvar medan vi packar ur och lastar kajakerna för att få bilder från bastun.

Bengt på väg ner till havet

De får vänta rätt länge innan alla är på plats i bastun, för några skulle vi vinka av först. Bengt försvinner iväg på sitt vanliga vinterbad innan han ska in i bastun. Vi andra huttrar till, tar för oss varm glögg och smiter in i bastun. När vi väl svettats där inne ett tag blir det bad på oss allihop. Utom Marie. Hon ska inte börja med något vinterbadande, det är inte hennes grej. Några skopor vatten på aggregatet för att öka värmen. Den bränner mot huden. Några omgångar till med vinterdopp, sen ser jag plötsligt Marie följa med badgänget ut. ”Vart ska du?” ”Jag ska bada!”. Så gick det som förra årets paddling, turen skapade nya vinterbadare :).

Efter bastun sätter vi oss i soffgruppen en trappa upp. Medan vi dricker glögg och pratar ser vi skymningen sänka sig över skärgården och fyrarna tändas. Även själen får sitt en sån här dag.

PS: Hur det var i vattnet? Skönt! Tårna krullade sig lite i det engradiga vattnet men det gick fort över, bastun höll ju 80 grader. En skön kontrast att nybadad sitta inne i bastun och se Inger gå ner mot ett blygrått hav i sin regnbågsfärjade sarong för att ta ett dopp.

: Bengt på väg ner till havet

: Foto Fredrik Lundqvist

/Paddlat 121226. 11-12 km.

Fler bilder på Kajakrapportens facebooksida: kommer idag

Bohusläningens reportage på webben. I tidningen blev det förstasidan och ett uppslag!

Glöggpaddling 2012

5 svar

Glöggpaddling i taubska vatten vid Malö, Jonsborg och Ellös.

Varje år arrangerar Tjörns Kajakklubb en glöggpaddling. En kamratpaddling med fyllda termosar, pepparkakor och många skratt. I år var det min tur att planera rutten.

När jag gick och lade mig kvällen före var vi 13 bokade på turen. Innan frukostgröten var färdigäten var vi 10. Inte så konstigt med tanke på vädret; 1 dm nysnö, horisontellt snöfall och 10-15 m/s. Från första början var vi 21 bokade, men väderprognos och feberförkylningar fick flera att tänka om.

Nåväl, Ellös lovade 8-6 m/s sydost och området är dessutom läat av bergväggarna runtomkring, så där skulle vi få fin paddling. Väglaget skulle nog avskräcka fler än själva paddlingen. Kanske blir det bara jag på kajen till slut, skämtar jag med mig själv. Nä, Andi och järngänget från Vänersborg; Barbro, Peter och Ingvar lär dyka upp i alla fall.

Ut från Lysekil i orörd decimeter-snö med översnöad kajak på biltaket. Hehe, de som tittar ut nu undrar nog om de ser i syne. Enstaka hjulspår före mig och bra grepp. Väg 161 från Gullmarsfärjan till Rotviksbro var som vanligt vägen som Uddevalla kommun glömde, helt oplogad, och innersta hjulspåret var gemensamt för båda körriktningarna. Vilket härligt vinteräventyr ändå. Hade det inte varit planerad tur hade jag aldrig satt mig i bilen och upplevt detta vackra. Så här vacker har vägen aldrig varit; Snötyngda granar, snöfall, rent och vitt överallt. Gult ljus över snön från husens julbelysningar. Det känns lite som att sitta varm och trygg i en dykarklocka och titta ut på en ny värld. Mycket snöfall.

Praktiskt att vara först av färjan så jag slapp köra i snörök hela vägen, för långa bitar går det bara i 40. Svänger mot Orust vid Rotviksbro och kommer ikapp två bilar som kör tätt efter varandra. Vad är det för kompakt grej främre bilen har på taket? Ser nästan ut som en lastpall. Vad i hela friden? När jag kommer närmare ser jag att det är kajaker :). Vänersborgarna! Resten av resan är Peter vår guide. Vi svänger västerut i Henån och uppförsbacken är sandad trots att klockan inte är nio ens, tack för det Orust kommun! Ungefär då slutar det snöa och vi kan njuta av landskapet. Sista 15 km ut mot Ellös är till och med plogade, kanske för att Ellös har julmarknad idag.

Finfint väder

Enligt prognosen skulle dagen bli jämmer och elände, men den hade lika fel som vanligt. Väl framme i Ellös kunde vi se ut över stilla vatten, med små vindilskrusningar på några ställen. Helt vita öar, mörkt blått vintervatten och en ramp med perfekt lutning för torra fötter. Ingen vind att tala om på land heller. Snön puttades ihop för att bli en glidramp för kajaken helt ner till vattnet, sen var vi iväg.

Härligt stilla vatten vid Ellös

Vi paddlar norrut längs kanten och sen insidan Malö. Vackert och lummigt på sommaren, nu stilla landskapsro. Orust berg är höga nog att läa för vinden här, det fläktar bara lite. Entrén från Ellösfjorden är ganska smal så där känns motströmmen. Här ligger snön randig på den vertikala bergsväggen så det har blåst bra i natt. Vi passerar färjan och paddlar grunt vatten. Isfritt.

På väg!

Jette Gustafsson trivs i vintervädret

Underbart att vara på vattnet igen

Malöpassagen

Vid norra änden följer vi Malö västerut och passerar Handelsman Flink. Nu får vi eventuell vind i ryggen och nytta av ut-strömmen. Tills vi kommer till bron på nordvästra hörnet. Här är motström så att vågorna ”tuppar sig” något under bron och kajakfören vill vika åt sidan. Några snabba tag så är vi igenom och får helt stilla vatten.

Oväntat möte

Här ska vi möta Caroline och Mikael som hade blivit försenade. Vi väntar lite, paddlar lite söderut längs Malö, väntar lite till. De syns inte till. Små flingor börjar singla ner i luften. Vi bestämmer oss för en liten snacks medan vi väntar och paddlar intill berget. Här ligger is så vi får perfekt fickparkering med förarna in i isen och dess snötäcke. Medan vi gräver fram Dajm och annat mums dyker två sälar upp snett bakom oss, nära nära. De är väldigt orädda och ligger kvar länge med huvudena ovanför ytan.

Jette och sälen. Foto Andi Röder

Caroline och Mikael hör av sig och ny träffpunkt blir Jonsborg. De får paddla nordväst eller rätvinkligt, för sikten ute på öppet vatten är inte perfekt längre, snöfallet har ökat. Vi andra paddlar västerut längs kanten, förbi Rågårdsvik , med snöfallet från sidan. Ju längre västerut desto mer tillgänglig för sydostvinden, så det är fint med ett pärlband av småöar till vänster om oss. Rågårdsvik ligger vackert och vi får flera bryggor att glida under. Alla trivs och ingen fryser. Vid Jonsborg lyser ett ensamt sjömagasin rött mot den vita holmen.

Barbro & Peter

Det är inte bara vi som räknat ut att bukten innanför Jonsborg är läad idag. Fåglarna har också tagit sig hit. Området har flera fågelskyddsområden på sommaren och fåglarna är nog vana att vara ostörda så här års. Ett antal svanar simmar undan och flyger iväg. Det blir startsignalen för en riktigt stor flock med sillgrisslor att lätta någonstans inifrån bukten. De böljar över oss med sina svirrande vingar och försvinner sedan längre inåt Skaftös vikar. Snön faller nu tätt och med otroligt stora flingor, riktiga lovikavantar. Vi roar oss med att titta upp mot den vita himlen och se snöflingorna dansa ner – man blir fort yr.

Andi & Ingvar

Vi paddlar inåt i bukten, som heter Skalhavet. Bukten är långgrund med fina grässlänter och betande får sommartid. Nu är inre halvan istäckt och vi når inte den läade stranden. Vackert vinterlandskap och kul att paddla upp på iskanten med fören.

Andi testar istäcket

Vi provar att hitta en ränna genom isen för att nå stranden innanför Islandsberg istället. Isen går att paddla igenom men 20-30 meter inbrytning blir för tungt. Vi hittar en minivik på utsidan istället – tack Barbro! – och försvinner snabbt upp i skogen. Perfekt med kajakstövlar när vi pulsar genom snön.

Ännu mer perfekt är att Caroline och Mikael nådde fram samtidigt som vi :). Fulltaliga!

Fram med termosar, mat och pepparkakor. Dofterna blandas med skogens grandoft. Riktig julstämning!

Caroline & Mikael

Vi sitter där och myser och är glada att vi kommit ut med kajakerna idag. Flera gör sin första vinterpaddling någonsin och uppskattar den.

När tårna är svala och snön byts till dugg lättar vi. Nere vid kajakerna är det kallt om tassarna och vi är snabbt iväg. Mycket tack vare Peter som puttar ut oss över iskanten när vi redan sitter i kajakerna.

Vi börjar paddla hemåt och får snabbt upp värmen igen. Sista biten hem går vi längs Malös kant igen och glider in i Ellös vita hamn. På bryggan står en man och skottar utanför sin sjöbod. När vi tagit oss iland kommer han över till oss på väg till bilen och utbrister spontant ”Ni är inte kloka”. (Kanske menar han Andi som avslutar dagen med en roll inne vid bryggan? ) 😉 Jodå, säger vi och berättar om vår dag. Då berättar han om de fem sälarna som brukar hålla till på skäret på utsidan Jonsborg. Det får vi spana in nästa gång!

: Caroline & Mikael

: Andi testar istäcket

: Andi & Ingvar

: Isen stoppar oss

: Ingvar

: Barbro & Peter

: Jette och sälen. Foto Andi Röder

: Sälarna på väg mot oss. Foto Andi Röder

: Andi & Jette på insidan Malö

: Malö förut

: Underbart att vara på vattnet igen

: Andi och Peter utanför Ellös

: På väg!

: Jette Gustafsson trivs i vintervädret

: Malöpassagen

: Härligt stilla vatten vid Ellös

Tack alla glada människor som hängde med ut och paddlade! Till er och ni andra; vi ses nästa gång. Fler bilder i Kajakrapportens facebookalbum.

/Paddlat 121215.

PS: väl hemma igen har nästan all snö regnat bort. Insidan Malö och sydsidan Flatön var helt isfria, liksom det vi därifrån kunde se av strömmarna norrut och österut. Isen vi parkerade i på västsidan Malö var centimetertjock och sprack direkt under kajakerna.

Trettondagspaddling 2012

Lämna ett svar

Vinterpaddling i Bohusläns skärgård. Annandagens paddling blev inblåst och längtan ut är stor. Vi är tretton som ska paddla idag.

Underbart vinterljus

Trettondagen. Årets första paddling och många är fortfarande jullediga. Vi samlas i Skalhamn utanför Lysekil klockan 9. Förväntan i luften och isigt på marken. Några minus för en gångs skull, sol, några sekundmeter från norr och öppet hav. Vi är 13 anmälda på dagens Kornötur, alla med egna kajaker.

Skalhamn är ett fint ställe att starta från så här i lågsäsong. Hamnen vetter mot väster och är helt skyddad mellan ett granitberg och en stenpir. Härifrån kan man lätt fortsätta nordvästvart längs kusten upp mot Smögen, i ganska skyddade vatten hela vägen efter att ha passerat Brofjorden.

Vi klämmer in bilarna mellan sjöbodarna och sjösätter vid rampen. Efter en stund är vi alla på vattnet och paddlar utåt i hamnen. En julgran lyser ute på stenpiren och i berget mittemot klänger en liten fyr. Vintermys.

: Med sikte på Kornö

: Ingvar och Mimmi

: Lena och Maria

: Skalhamn

: Foto: Urban Kloberg

: Solen börjar måla berget

: Bengt Haverby berättar

: Underbart vinterljus

: Västsidan Kornö

: Kornö hamnbassäng vid samhället

: Peter & Barbro

: Foto Fredrik Lundqvist

Vi lämnar hamnen och paddlar först norrut och sen västvart mot Lindholmen, med sina två röda fyrtorn. När vi närmar oss ön ligger en säl och njuter av solen uppe på en klippa. Titta, titta, ser ni sälen? En av paddlarna kommer för nära och sälen försvinner med ett plums. Vi fortsätter in i Lindholmens bukt och samlar ihop oss. Vi går inte iland, utan fortsätter söderut på insidan öarna. Sol, vinden i ryggen, vacker snö på klipporna; vi har det oförskämt bra och de som paddlar vinter för första gången är smått lyriska.

Vid Bläckhall tar vi det smala sundet västerut, mellan Bläckhall och Jutholmen, som jag brukar kalla Björnbärsholmen. En augustidag full med björnbär hittade jag en flaskpost här. Efter sundet korsar vi farleden över till Kornö och här möter vi dagens första vågor. Jag sitter i en rundbottnad, obekant kajak och känner mig allmänt vinglig … det blir färre bilder än vanligt. I Smalsund mellan Kornöarna tar vi fikastopp, många har åkt långväga idag, tex Göteborg, Stenungsund, Hamburgsund och Vänersborg.

Iväg igen och söderut längs Kornös utsida, som är fin för kantpaddling. Fler sälar, sol och samspelt grupp. Nya och gamla bekantskaper pratas vid, och skratt när någon kör fast på undervattensklipporna. Vi leker i småpassagerna vid Kornö kalv och paddlar sen norrut.

Vi glider in i Kornö samhälle och går iland på västra sidan för lunch. Vattenståndet är bra, så vi kommer över stenmuren i vattnet utan problem. Iland och på med vinterjackor och torra handskar, fram med mattermos och sittlapp. Sen sitter vi där på berget, bland ljungen, och njuter. Vi pratar om att detta lika gärna kunde vara i oktober som i mars, sån flyt har vi med vädret … och här är ju ganska snöfritt. Bengt från Skalhamn berättar för oss om Kornös historia och en del om Skalhamn. Han har varit mycket på Friluftsfrämjandets kursgård på Kornö och är kunnig.

Bastudags

Vi paddlar tillbaka mot Skalhamn, där bastun väntar på oss, tack vare Bengt. Den ligger i Hamnhuset, som är samägt av familjerna i Skalhamn och nyttjas av dem. Ingvar och Mimmi väljer att paddla en sväng till. Vi andra lastar kajakerna och skyndar oss till bastun innan vi börjar frysa. Av med grejorna i förrummet och upp på laven. Varmt och gott, doft av kåda och havsutsikt genom bastuns fönster. Lyxigt! Plötsligt ser vi Bengt gå iväg ner mot havet i bara badbrallor. Vad nu? Jo då, han tar sig ett dopp och kommer tillbaka. Huuua, vinterbada? Inget för oss. Eller? Plötsligt flyger något i oss och Maria, Lena och jag ger oss av ner mot bryggan.

De femton metrarna från bastun ner till stegen är långa, rimfrosten bränner mot fotsulorna och det ångar om våra axlar. Stegens metall är kall i händerna. Snabba fötter nerför trappan och plask. Och upp! Jamen, det var ju skönt! Tre grader i havet, fem minus i luften och faktiskt känns det precis som när en sommarhet kropp möter havet – samma första tanke ”väääldigt svalt” och sedan ”uppfriskande”. Riktigt skönt, aldrig kallt. Man klarar sig på bastuvärmen och ruschen från doppet nästan hela vägen tillbaka till bastun, sen är det gott att kliva in i värmen igen. När säkringen går i bastun har vi hunnit med ett dopp till och de flesta har tagit chansen. Vi blev många nya vinterbadare idag.

När jag skriver berättelsen från minnesanteckningarna har det gått nästan ett år och vi pratar fortfarande om den här turen, den blev en fin dag att minnas. Annandag jul blir det favorit i repris.

/Paddlat 120106. Drygt 7 km.

Med på turen: Håkan, Ingvar, Mimmi, Barbro och Peter från Vänersborg, Urban från Sjuntorp, Lena från Hamburgsund, Maria från Färjelanda, Ronny från Munkdal, Fredrik och Anette från Lysekil, Bengt från Skalhamn och Inger från Sotekanalen.

Dyrönpaddling i oktober

Lämna ett svar

Så var den äntligen här, Dyrönhelgen med Tjörns Kajakklubb. Dyrön blev en av mina favoriter i somras så jag har sett fram emot turen sedan dess.

Jag anlände redan på fredagen efter Pater Noster-paddling och fick en stjärnklar natt vid Nordhamns badplats. Högtryck och max lågvatten gjorde att hela badplatsen tömdes på vatten och nya stenar utanför viken kom i dagen. På lördagen sjösatte gruppen i Kårevik och hämtade upp mig på vägen, sen bar det av österut längs Dyröns norra sida.

Vi är totalt nio paddlare i de 10-11 m/s östliga vindarna. Vågorna går vita mitt i Hakefjorden, vi kommer att få fin fart hemåt. Vi jobbar oss österut mot fina, skyddade skärgården vid Kärrsön, Hättan och Lilla Dyrön där vi ska paddla idag. Området erbjuder bra paddling även i mycket vind: Öarna ligger i ring, med öppet vatten och småholmar i mitten. Många småstränder för pauser och fina öpromenader. Några av öarna har året runt-boende, andra är obebodda med tältplatser läade för västvindar.

Vid Kärrsön

Jenny

Oj, en tumlare!

Vid Dyröns nordostudde tar vi sikte på Kärrsön och korsar farleden. Vi får snart lä av Kärrsön som är hög och bergig. Vi som valde ett mittenspår får sällskap kort efter mittenkobbarna. En säl tittar upp. Kort därefter ser vi ett djur hoppa i båge ovanför vattenytan längre fram. Vad var det? Djuret fortsätter framåt med fler hopp, i hög fart. Oj, är det en tumlare? Djuret rör sig i samma riktning som vi och vi ser det hoppa fler gånger. Sen ändrar det riktning och kommer mot oss. Det är ingen tumlare, det är en säl! ”Fötterna” syns tydligt i motljuset vid hoppet. Värsta hopparen. Vi stannar till och paddlar sen inåt mot Kärrsön för att ge sälen lite utrymme.

Vi paddlar vidare längs Kärrsön och beundrar höstfärgerna inne på ön. Ön är privatägd och vi passerar ägarnas hus som ser arkitektritat ut. Kärrsön har mestadels stenkantade stränder men lågvattnet har plockat fram en liten sandsträcka. Vi har utsikt mot Hättan med sin lotsutkik och Risöns bebyggelse, rena idyllen här inne. Jenny hittar ytterligare en brygga att paddla under och vi följer efter.

Claes och Hillevi

Vi paddlar igenom sundet vid Skröveln och nu börjar jag önska mig en annan paddlingsriktning än motvind en liten stund, för att vila vänsterbenet. Vänsterpedalen gick av igår och benet blir trött utan stöd. Jaja, ett tag till funkar. Väl igenom sundet känns naturen vildare. Bergiga holmar som ligger tätt, och inga hus i sikte.

Vinden trycks in i sundet vid Bockholmen och kommer emot oss. De andra paddlar sundet, jag väljer Bockholmens sydsida för mer vindlä. Bergig kust man kan paddla precis intill. Vi samlar ihop oss i nästa sund och paddlar söderut mot Krokholmens sjöbodar och Hättan, där vi tänker luncha och ta en promenad upp till lotsutkiken cirka sextio meter upp.

Vändpunkten

Röda prickar fr vänster: säl, lunch, promenadstranden.

Ön Hättan

Tjusig utsikt från Hättan

Stranden i Hättans hamn (nordost) är för blåsig så vi paddlar runt till sundet mellan Risön och Hättan. Här finns flera småstränder i rad och med ryggen mot berget får vi lä. Efter lunchen paddlar vi tillbaka till bebyggelsen på norrsidan för att ta stigen upp till lotsutkiken. Det blir en fin och lummig promenad uppåt genom skogen, och sen når vi bergknallarna. Vilken utsikt! Mot nordost breder den inre skärgården ut sig och vi ser ända in till Tjörnbron. Västerut har vi Risön, Dyröns sydsamhälle, Åstol och längst ut kasunfyren Hätteberget och Pater Noster. Carlstens fästning på Marstrand är ett stadigt landmärke i sydväst. Nedanför oss går den stora farleden ut från Stenungsund och ett fartyg ligger för ankar en bit ut.

Utsikt från Hättan

Vi njuter av utsikten länge och paddlar sedan hemåt. Sälarna är kvar i yttre viken och ute i fjorden får vi bra fart i vågorna hemåt. Väl tillbaka i Nordhamn möter Mattias med familj som kommit ut med färjan. Nu är vi tolv, perfekt antal för kvällen i bastun. Tälten kommer upp innan regndropparna börjar falla, och badplatsens omklädningshytt blir upphängningsplats för alla paddlingskläder. Vi tar en fika och börjar sedan plocka ihop allt som ska med bort till bastun, vi tänker laga middagen i lä av bastuhuset. Då har vi möjlighet att äta inomhus ifall det regnar.

Mattias och Inez

Barbro fixar middan

Kväll i bästa bastun

Vi får en lång skön kväll vid Dyröns kända bastu. Trevliga samtal, god mat och en gott varm bastu. Några vågliga badar i havet. Sen landar vi alla i vardagsrummet utanför bastun och softar fram till midnatt. Tack till Tjörns kajakklubb för fin bastubokning! Barbro och Peter paddlar hemåt i natten och ser mycket mareld, vi andra kryper ner i sovsäckarnas värme och lyssnar till regnet.

Söndagen blir sovmorgon, det regnar fortfarande, och sedan hemåt för några av oss medan andra går vandringsleden längs ön och passar på att ta tre geocacher.

/Paddlat 121013-14.

: Röda prickar fr vänster: säl, lunch, promenadstranden.

: Nordhamns badstrand, Dyrön

: Jenny

: Vid Kärrsön

: Vändpunkten

: Ön Hättan

: Claes och Heidi

: Utsikt från Hättan

: Mattias och Inez

: Mat på gång

: Barbro fixar middan

: Janne klarpaddlad för idag

: Nordhamns strand på Dyrön

: Claes filosoferar

: Nordhamns bad vid max lågvatten

: Lunchdax vid Hättan

: Utsikt mot Risön

: Utsikt inåt Hakefjorden

: Hättans lotsutkik

: Utsikt västvart

: Nordväst mot Risön och Tjörnekalv

: Åt sydväst

: Tommy, Claes och Michael

: Jenny på luftig plats

: Janne och Hillevi

: Janne och skönt hus på Hättan

: Ön Hättan i bakgrunden

Hummerrodeo och vågsurf

Lämna ett svar

Paddling i Hunnebostrands skärgård en klar höstdag med havs-skådespel.

Söndag och 8-9 m/s från väst idag, med mer i byarna. I natt drog vinden på nordväst ett tag och ökade och höjde vattnet vid stranden men nu är det västligt igen. Gårdagens 22 paddlare har idag reducerats till 4. Flera åker hem, några ska vandra på Ramsvikslandet och några tar bilen för att geocacha längre ner längs kusten. Barbro, Peter, Urban och jag vill paddla mer när vi ändå är här och packar kajakerna.

Vi paddlar västvart först, för att känna på hur det är utanför Ramsvikslandet. Vi vill paddla ner till första hamnen på utsidan, Grosshamn, och sen vända tillbaka. Om det går beror på hur havet ser ut på utsidan. När vi kommer till fyren blir det motströmt i sundet och våghöjden ökar. Jag paddlar ut en bit till för att komma ur strömmen och väntar in de andra. Skådespelet ligger framför oss. Härlig berg- och dalbana i vågorna och lite korssjö. Vågor som rullar in, brytande sjö och vitt överallt. Vitt sprut vid kobbarna rakt ut och på vänster hand dundrar vågorna in i granitholmen. Många grynnor och levande hav. Inte undra på att de gamla segelskutorna hade respekt för den här sträckan. Ska vi ut i det här blir det kul paddling.

Det gemensamma beslutet blir att vända. Lite trist beslut men rätt beslut. Hantera kajaken är en sak, men klara av att göra kamraträddning i det vädret, med klipporna nära, är en annan. Dessutom har ingen av oss bogserlina, något som skall med nästa gång. Vi får en kul surf inåt och paddlar sedan Grötöarnas insida norrut. Fina klippöar och trevlig paddling fram till Norra Grötös norra udde, där vi spanar framåt och i sjökortet.

Precis norr om Norra Grötö ligger Stenen, ett område fullt av bränningar och skär, exponerat för västvinden. Vågorna kokar och vattnet sprutar. Inte helt lämpligt för rundbottnade kajaker kanske, men vi njuter av skådespelet. En hummerbåt dyker upp bland Stenens skär och börjar dra hummertinor bara meter från skären. Hmm, gutsy. Plötsligt faller mycket på plats i mitt huvud – gubbarnas kroppsspråk på bryggan och koll med varandra om hummer ska fiskas i år – hummerfiske är nog lite av ett mandomsprov. Jag döper dem till fiskets rodeocowboys. Deras båtfärdigheter imponerar … och avskräcker lite ;). Marginalerna är små, en lina i propellern och situationen är allvarlig efter bara några meter.

Fjorden norr om oss är full av brott och grynnor och vi vill surfa inåt med vågorna och sikta på Alvö. Halvvägs på vår väg ligger Södra Brott, ett grund i vattenlinjen med en tavla. Vi bestämmer oss för att gå söder om det och sen in mot Alvö, och paddlar iväg. Väl ute på vattnet kommer vågorna mer från nordväst och en svag ström går norrut. Kajakerna sätts söderut efter ett tag och vi tar sikte på Huöarna istället.

Jag paddlar lite till mot Södra Brott för att få några bilder innan jag surfar ner mot de andra. Pampigt! Vissa sjöar slungas tio meter upp i luften när de möter grundet. Ibland två vågor samtidigt på olika ställen. Det är läckert att vara på havet idag. Jag håller avståndet och njuter av showen. Att kameran fått vattendroppar på linsen märker jag inte, så bilderna blev blötsuddiga. Och jo, visst dyker det upp en liten hummerbåt och vittjar tinor precis vid grundet.

På väg ner till de andra får jag mitt livs bästa surfvåg. Kajaken dundrar fram i full fart utan att paddeln ens är i vattnet och fören är snyggt inkilad i vågen framför. Jag är ikapp de andra på nolltid. Min för är så uppnäst så det är första gången den kilar in sig, stora vågor behövs tydligen. Jag har märkt att kajaken har bäst surfförmåga i 11 m/s och uppåt, i alla fall med packning.

Urban har det lite tuffare i sin rundbottnade kajak, men han är bra på att parera. Mellan Huöarna finns en bra placerad vik där vi paddlar in för en stunds lä. Vackert här. Vi paddlar på upptäcktsfärd och tror ett tag att vi ska kunna smita mellan öarna, men när vi kommer längst in blir det stopp. Här är istället fors på grund av olika vattenstånd och en sten mitt i fåran stoppar igenompaddling. Vi paddlar ut igen och fortsätter in till Täresund.

Vi hittar flata hällar på Flatholmens insida och tar lunch. Solen skiner, grejerna på tork. Vi slappar på ett stort granitflak med nästan lä, med utsikt mot Täresund där segelbåtar går förbi med bra fart. Vi tar långlunch, sen blir det promenad upp på berget. Jag hittar blommande prästkragar – i oktober – och Barbro berättar att tuschlaven kan användas för att färga ull i en snygg lila färg. Tydligen exporterade Bohuslän tonvis med lavar till Skottland på 1700- och 1800-talet, tills bergen var renskrapade och lavarna slut.

Längst upp på berget finns flera vardar. De är snygga mot det blåsiga havet. Barn har skrivit sina namn med stenar på berget, antagligen med stenar från vardarna. Vi spanar ut över skärgården och pekar ut olika öar för varann.

Ja, sen är dags att ge sig hemåt, via en repris från igår. Söderut förbi Knivsholmen och genom Hunnebostrands hamn innan vi viker västerut mot Ramsviks camping. Väl framme använder vi campingens slang för att spola av kajakerna. Därefter återstår bara den vackra bilkörningen längs Sotekanalen och Byfjorden i klart höstväder, och njuta av höstfärgerna. Det blev en riktigt fin paddlingshelg och minnen att plocka fram i vinter 🙂

/Paddlat 120930. Fotogalleri längst ner på sidan.

Paddlingen i samma område dagen före.

: Sundet inne i lagunen

: Utsikt åt nordost

22 i Hunnebostrands skärgård

Lämna ett svar

Delad glädje är dubbel glädje. När 22 paddlingssugna personer hoppar i kajakerna för en hel dag tillsammans är glädjeenergin hög. Så var det när vi paddlade i Hunnebos skärgård, som bjöd på alla sorters väder.

Lördag morgon och 8-9 m/s sydväst ute på havet. Klockan är halv nio när bilarna börjar rulla in på Ramsviks camping. Samling är inte förrän klockan tio men här är sugna, och rutinerade, paddlare. Ett antal av dem har också skaffat sig sovmorgon genom att hyra stuga för fredagsnatten.

Med alla på plats är det 22 paddlare på denna årliga paddlingshelg med Vänersborgs Friluftsfrämjande. Kul! Håkan blir chef och Tina, Marina, Åke och Mats övriga ledare.
Vi väljer bort utsidan av Ramsvikslandet och väljer att paddla skärgården utanför Hunnebostrand och Bovallstrand som både är vacker och erbjuder lä. Vi korsar farleden över till Söö, med sikte på fyren. Mäktigt att se 22 kajaker paddla över i en samlad linje, det går ju ;).

Kaffevillan

Vi rundar Söös södra udde, där det finns en fin rastäng, och har fin medsjö österut mot Göransö och Hunnebostrands hamn. På vägen ser vi en villa i ensamt majestät på en holme; den så kallade Kaffevillan eftersom den ägs av VD:n på Löfbergs lila. När den byggdes fraktades allt byggmaterial ut med helikopter.

Båtarna ligger fortfarande tätt längs Göransö och i hamnen. Solen skiner, gubbarna grejar med hummertinor i båtarna och många är ute på lördagspromenad. Några stannar till på bron när vi paddlar under … ”Det där ser härligt ut”. Och visst är det, Hunnebostrands hamn är kul att paddla. Gamla sjöbodar på insidan Göransö och fin utsikt in över samhället. Vill man följa strandkanten finns många bryggor och flera små hamnbassänger att leka med.

Hyllar sitt stenhuggararv

Vi paddlar norrut mot Fiskholmen med sin nya sillskulptur av Ivana Machackova – maken till den som står i Lysekil. Här står också en fiskställning som är upplyst nattetid och önskar välkommen till Hunnebostrand norrifrån. Sen passerar vi Udden på höger sida och kan njuta av årets utställning som är inne på sista helgen. Snygga stenskulpturer som gör sig bra i det gamla stenbrottet. Särskilt Nålen som står lodrätt ner i klippan, som gjord för platsen.

Grönt och skönt

Träden är fortfarande gröna längs med vattnet, bara enstaka skiftningar i höstfärger. Tolv grader varmt i luften och samma temperatur i vattnet. På radion hörs varje dag att hösten är här, men längs kusten har vi fortfarande någon sorts sensommar, och definitivt paddlingssäsong. Hoppas fler letar sig ut hit och tar vara på den :).

: Håkan reiseleiter

: Monica vid Flatholmen

: Vid lunchstranden

: Robin, Hällsö

: Hällsö

: Rebecka i Taresund

: Barbro vid Ulebergshamn

: Täresund

: Tina vid Fiskholmen

: Tina

: Tjejtrio vid Valö

Vackra öar

Vi paddlar nära Knivsholmens släta granitvägg och passerar Ulebergshamns fyr. I sundet efter Ulebergshamn ser vi regnmoln väster om oss … vi får nog en skur om en stund. Mellan Flatholmen och Inre Huö samlar vi ihop oss och paddlar sedan det trånga sundet mellan öarna. Kul. Vardarna på Flatholmens västsida tornar upp sig ovanför oss och vinden börjar friska.

In genom nästa sund och regnet släpper loss, tillsammans med en riktig vindkörare. Dropparna studsar från vattenytan och vi får bra fart. Koncentrerade miner på de mindre vågvana – nu får de ett kul minne med sig hem :). Vi får lite lä vid Ängens branta östsida och viker sedan av österut med regnet smattrande mot huvorna.

Nyskurat

Genom Trollvikssund och precis efter sundet har vi lunchviken på höger sida. Regnet upphör när vi lägger till. Bra timing! Viken är vacker med lummig strand och fin uteplats. Fin gräsplätt för ett tält också fast säkert välbesökt sommartid, med Bovallstrand på kort promenadavstånd.

Fram med köken och så lagas den ena goda rätten efter den andra. En titt i sjökorten och Mats tipsar om en fin passage mellan Långö och Valö. Ok, dit ska vi, det får bli vårt rundningsmärke. Ibland är där för grunt för att paddla men vi räknar med att blåsvädret höjt vattenståndet där med.

Igenom med skohorn

Först tar vi en sväng förbi Bovallstrands gamla badhus. Under bryggorna och sen tråcklar vi oss en och en genom en smal lucka mellan klipporna. Över Bottnefjorden och in i Bergsviksfjorden innanför Långö. Här är jättevackert. Ett öppet, läat landskap med bondgårdar, lövträd och gräsfält som sluttar ner mot vattnet, inramat av två berg. Inne över land syns Svenneby gamla kyrka och framför oss Valöns naturreservat. Vi stannar till och tar en gruppbild i solen … och lyckas pricka in dagens enda vindstilla stund medan vi bildar en stjärna.

Nappatag i Valösund

Vi fortsätter längs Långö och rundar ön in i det grunda sundet vid Valö. In i motvinden. Huvudena böjs ner och paddeltagen får mer kraft. Plötsligt får vi väja för en spöfiskare ute i vattnet. Han har vatten upp till låren och fiskar havsöring. Han är inte ensam för vi passerar två fiskare till innan vi samlar ihop oss i nästa smala sund, vid Lilla Lyngö. Här fotograferar en ny fiskare oss uppifrån klipporna och berättar att han precis fått en fin öring på 7-8 hekto, 40-45 cm lång.

Söta kutar

Då är vi på hemväg och passerar Gunnorsholmen, med kurs på Hällsö. Öppet vatten, klar luft med jättebra sikt. Vi stretar på i motvinden och får vår belöning vid Norra Tärneskären där det ligger två kutar på udden. Orädda är de också. Hällsös smala strand blir en perfekt bensträckare medan Marina med flera sticker iväg och geocachar. Vi pumpar också lite vatten ur Black Pearlen som är på premiärtur, skäddaboxen har fått en spricka.

Bastu med dopp

Vi fortsätter söderut och paddlar genom vackra Täresund med sin granitskoning. Efter Knivsholmen viker vi västerut och följer sen Söös västsida till fyren, och över till vår hemmastrand vid Ramsvik Camping. Nu stundar bastu och sedan middagsfixande. Kvällen blir regnig så långbordet uteblir. Desto trevligare besök hos varann i småstugorna. Många goa samtal senare kryper vi till kojs och laddar för en ny paddlingsdag.

/Paddlat 29 september 2012. Paddlingen dagen efter i samma skärgård.

Ännu fler bilder kommer på Kajakrapportens facebooksida.

Våglek vid Kramkistan

2 svar

Blåsiga dagar när vågorna hunnit bygga upp sig är det fin surf i Stångehuvud.

Foto: Lennart Hård

Lördag, sol och det blåser uppemot 10 m/s. Resterna av USA:s Leslie har nått Bohuslän och bränningar syns överallt när man tittar ut över havet i saltdiset. Jag har avstått Kosterturen på grund av värkande bihålor – ett minne från förra helgens räddningsövningar – och håller mig på land. Hålla sig borta från havet är svårare. En promenad ner till kajakhuset blir det och där träffar jag klubbkamraten Rasmus Jönsson. Han ska ut en sväng med sin forskajak och surfa i Kramkistans vågor i Stångehuvud.

Sagt och gjort. Fleecetröjan får agera mössa och jag drar mig utåt Stångehuvud. Solen värmer, graniten lyser röd och stigen bjuder på björnbär. Vita brottsjöar ute vid öarna och spray som yr ovanligt högt när vågorna kraschar in i Stångehuvud. Vågbrus. Många promenerar här ute idag och i några läskrevor sitter de med termosar. Andra står och tittar på Rasmus paddling ute i vågorna. De tänker nog ”kan man paddla i det här vädret?”. Jodå, och ha kul dessutom! Rasmus bjuder dem på show i över en timme.

Foto: Lennart Hård

Rasmus kämpar sig utåt genom vågorna i tio minuter. Forskajaken är ganska trubbig och tuggar på stadigt. Han vänder, glider inåt mot den smala passagen vid Kramkistan där det först grundar upp och sen ligger ett utskjutande flak så att vattnet får ordentlig skjuts mellan klippan och stenen utanför. Några härliga surfar blir det!

: Rasmus Jönsson

: Foto: Lennart Hård

: Foto: Lennart Hård

: Foto: Lennart Hård

Fotona tagna av Kajakrapporten är fotograferade med inzoomad iPhone, därav den korniga kvalitén.

Magisk mareldspaddling

Lämna ett svar

Mareldspaddling vid Ulvön med Ljungskile Friluftsfrämjande den 5 september. Ovanligt mycket mareld och en underbar kväll.

Titta! En fisk! Fisken blir självlysande av marelden och lyser neongrön i det svarta vattnet. Mikael skrattar förtjust. Vi rör oss långsamt, långsamt längs bergssidan och ser marelden blinka som stjärnor i vattnet. Vi tittar ner på ett nytt universum och stämningen blir närmast andaktsfull så uppfyllda är vi av upplevelsen. ”Jag har aldrig sett så mycket mareld förut” säger en av ledarna och en annan håller med.

Vi startade från Kallbadhuset (även kallat Kallis) i Ljungskile vid halv sju-tiden på kvällen, tolv deltagare och sex ledare. Igår blåste det så mycket att mareldspaddlingen ställdes in men vi har tur. De sex m/s har mojnat till några få och solen skiner. Vi ska paddla en sväng och sedan fika på västsidan Ulvön, på ordförande Staffans tomt medan vi väntar in solnedgången. Ledarna är inte säkra på att vi får se mareld eftersom det blåst mycket i två dagar, men vi ska ta en titt. Ingela kör en kort genomgång, sen ger vi oss iväg.

För mig är det första gången jag paddlar med Ljungskile men fler än jag har rest en bit för att vara med. Ordinarie deltagare nämner Kungälv, Stenkullen och Göteborg, liksom skälen ”trevligt”, ”bra ordning”, ”lätt att ta sig hit och i Göteborgssektionen har de flesta egen kajak så detta är smidigare när man också vill hyra kajak”.

Vi paddlar över Ljungskileviken rakt in i solen och tar första drickapausen i lä av Ulvöns sydspets. Motljuset glittrar framför oss och kajakerna är ett färgskådespel när man tittar bakåt mot Ljungskile. Husen och kyrkan lyser vita i allt det gröna. Lummigt och vackert. Lite andra vyer än granitöarna hemma i Lysekil.

Vi fortsätter västerut till Björkholmen och paddlar sen norrut längs Lindholmen som har en fin tältäng i norr. Öarna är skogiga här, mestadels med barrträd och västsidans små stränder består av sten. Prat och skratt, solen värmer och en flock måsar lyfter. Glada röster. ”Skönt att vara ute på vattnet igen”. Bakom mig säger en kvinna ”Jag sitter här och blir alldeles full av känslor. Lite vemod för att det är säsongens sista onsdagspaddling och så njuter jag av allt det vackra”.

Vi passerar Oxholmen och viker sedan in mot Ulvön. Vi siktar in oss på kylväskan och går iland. Staffan har eldat igång grillkolen i gropen och vi fyller på mer. Vi bestämmer oss för att börja med efterrätten; prinsesstårtan som Mikael haft med sig i aktre packluckan. ”Va”, säger Ingela, ”jag trodde tårtan var ett skämt!” och drar ner ett skratt från gruppen. Vi såg hur Mikael lastade den i ”aktre tårtfacket” och ledar-Kim packa ner skedar och tallrikar. Tårtan sitter som en smäck och drar fram flera tårthistorier. Någon sjunger refrängen till tv-serien Tårtan, en annan berättar när avdelningschefen kom bärandes på två stora gräddtårtor och gjorde klassikern … vinglade till och tappade först den ena, sen den andra tårtan pladask i golvet.

Lampa på!

Efter diverse korvmumsande, prat och besök av Staffan börjar det mörkna och vi gör oss klara. Vi delar in oss i två grupper om nio (tre ledare och sex deltagare) och alla tar på sig pannlampor. Om ledaren ger kommandot ”Lampa på” ska de tändas, annars är de släckta. Vi får också varsin bokstav/siffra att ropa ute på vattnet och en paddlingskamrat att hålla lite koll på. Ingela berättar om när hela gruppen låg i mörker och spanade mareld i en vik utanför en hamn. En motorbåt passerade utanför och svängde plötsligt 90 grader för att gå in i hamnen. ”Lampa på!” I den mörka, tomma viken syntes plötsligt 12 vita ljus. Föraren tvärnitade och kröp sakta, sakta inåt. ”Jaså, det var kajaker” pustade han när han kom tillräckligt nära för att se vad som stod på.

Mareldsvikar

Vid niotiden paddlar vi iväg, söderut längs Ulvön. Magnus längst fram har en vit lampa som lyser bakåt och blir vår ledstjärna. Rickard längst bak har ett framåtriktat rött ljus så vi vet gruppens aktre punkt. Vi paddlar i en tät klunga och Magnus gör ett övningsupprop; 1 … en efter en ropar vi våra siffror … 2, …. 9. Alla är med. Efter en stund är vi ikapp den första gruppen, i en liten vik. Här finns mareld. Vi glider framåt med nedåtriktade huvuden och leker med marelden. När man spelar piano med fingrarna i vattenytan blir det stjärnor och om man paddlar fortare en strimma som skimrar lite grönt. När man lyfter handen ur vattnet pirrar marelden på huden. Vi lär oss fort att ju saktare vi rör oss, desto mer mareld. När vi rör runt i vattnet med paddeln transporteras marelden bort från ytvattnet och syns igen efter en liten stund. När man ligger stilla och rör handen eller paddeln sakta sakta genom vattnet skapas ett litet universum av blinkande stjärnor nere i vattnet. Alldeles förtrollande. ”Oj, titta” och ”Så vackert” hörs med dämpade röster över vattnet, alla är lika tagna.

Vi paddlar vidare söderut och nästa vik är större, mer stilla vatten och mörkare tack vare berget ovanför. Ännu mer mareld! Mer fascination. Det är inte varje dag man skapar ett eget universum ;). ”Hallå, vart tog fyran vägen?” Jag inser plötsligt att jag har dagdrömt och hört 1,2,3 ropas två gånger. ”Fyra! Jag är här!”. He he. Mikael och jag försöker fotografera marelden i viken men kameran vill inte fokusera och ta bilder i mörkret.

Vi närmar oss Ulvesund och en gul, stor måne dyker upp på himlen, liksom ljusen från Ljungskile. Den påminner om månen i filmen Mångalen och Mikael börjar sjunga refrängen när jag nämner det. Det tar emot att paddla mot ljuset och tappa en del av nattsynen så vi leker lite till först. Ytvattnet är varmare här och marelden tätnar. Gör man ytskvätt med paddeln blir det en neongrön rand. När vi tre i sluttroppen tar fart i kajaken för att paddla ikapp gruppen lyser bogsvallet grönt på båda sidorna!

Bron är ett svart band mot natthimlen när vi paddlar under. Ledarna har ännu en överraskning åt oss. Efter bron viker vi höger och paddlar en halvmeter ut från bergsbranten. Vattnet är kolsvart i lä av kajaken och här slår marelden rekord. Den lyser utan att man behöver ”reta fram en reaktion”. Stjärnor tänds och släcks och syns så långt som en meter ner i vattnet. Några lyser också på själva berget. En av oss ser en lysande krabba försvinna ner längs berget. Underbart!

Lekfull i neon

Rickard tar fram pumpen och pumpar strax under ytan. Hela pumpen blir neongrön och vattnet han pumpar ut blir ett guldvattenfall. När han vänder pumpen upp och ner och rör den sakta i vattnet neonlyser det överallt.

Sen rollar Rickard och alla skrattar ut sin förtjusning. ”Kolla, hela han lyser grönt!” Vi kan se Richard hänga upp och ner i nattmörkret och röra armen fram och tillbaka nere i vattnet. ”Som en lampa nere i vattnet”.

Bada i mareld

Vi är flera som bestämmer oss för att bada när vi är tillbaka vid Kallis. Vi lämnar berget och paddlar hemåt i månstrimman. Marschallerna som någon tänt vid Kallis syns ända ut i Ljungskileviken och guidar oss hemåt.

Väl iland blir det kyligt i kläderna och Anna är den enda som fortfarande ska bada. Jag går med henne ut på flytbryggan. Trappan glänser lite i marschallskenet, i övrigt är det bara svart sammetsnatt. Tills Anna hoppar i! Grönvitt ljus överallt runt henne, en halvmeter brett runt kroppen. Helt fantastiskt! Jag börjar skratta, så härligt ser det ut. Anna börjar simma och skenet flyttar sig till armar och fötter. Anna får änglavingar och ljuset kring fötterna är lika stort som duntofflor. Mareld överallt! Så vackert och nu längtar även jag i. Anna simmar under ytan med framsträckta armar för att se ännu bättre och kommer sen iland med ett stort leende.

En perfekt avslutning på en perfekt paddlingskväll. En upplevelse att njuta av igen framför vinterbrasan 🙂

Foton: Mikael Espeland och Marie Svensson.

Här hittar du lättast mareld:

Lugna saltvattensvikar
Stilla vatten intill berg
Marelden verkar dras till varmt ytvatten
På västkusten, i augusti-oktober är den som talrikast. Marelden förekommer dock året runt och har även setts i bräckt vatten (Östersjön)

Onöya – Lovund

Lämna ett svar

Vi har haft två sagolika dagar med underbart väder – platt vatten på havet och 1-3 m/s. Vi har sett tumlare varje morgon hittills, och vi har upplevt korp, utter, säl, gåssträck och flera havsörnar. Igår natt var det norrsken!!! I augusti och söder om Polcirkeln. Helt otroligt! Vi paddlade 2,6 mil i förrgår, mycket med medström, och 2,3 igår.

Igår paddlade vi västvart genom en låg skärgård med många långsmala öar och tog oss ut till Lovund, som blir vår västra vändpunkt. Idag blåser det 1 m/s och vi ska botanisera bland Lovunds öar och tälta på ön i natt.

Jippie, fick just veta att några lunnefåglar finns kvar i öns koloni, så vi ska gå till berget och se på dem. Majoriteten av lunnefåglarna har annars gett sig av söderut redan. På sommaren finns det nästan 20 000 fåglar i kolonin.

Lovund är känd för sin karakteristiska silhuett som man ser nästan överallt ifrån i skärgården. Ön har 426 bofasta året runt och är livaktig med inflyttning av unga personer, mycket tack vare laxföretaget Novasea som har sin bas här, med både huvudkontor och slakteri. Femtio barn går på dagis här så återväxten är god.

Vi är på vår första ö på Helgelandspaddlingen, Onöya. Sol, lagom med vind och platt äng att tälta på. Vi ser ren på ön, tvärs över viken och fantastiska berg i alla väderstreck.

När vi hade paddlat en timme såg vi två tumlare, mitt livs första 🙂