Äntligen dags för paddling. Månadsturen med Friluftsfrämjandet hade skjutits upp flera helger i rad pga blåsiga lördagar eller för mycket is … men nu är det dags!

Det blåste småspik under natten och prognosen var osäker. Antingen skulle det blåsa 7 m/s eller 12, och vinden skulle vrida från väst till syd under dagen. Vi chansade på att Gullmaren skulle vara läad nog för att paddla vid Lysekil. Backup-planen var Bassholmen och sista avgörandet skulle tas på morgonen, innan tjejerna från Vänersborg hunnit ta färjan över Gullmaren. Första kiken ut genom frukostfönstret visade vindstilla, men när jag gläntade på lägenhetsdörren hördes bruset från brytande sjöar. Lustigt nog kom de från syd så vindskiftet hade redan skett, och dagen skulle innebära mojnande vind. Årets första gemensamma utfärd på hemmaplan alltså! 🙂

Isättningsplats Pinnevik

Himlen var grå, och medan vi stuvade i grejerna i kajakerna börjande det dugga. Men vad gjorde det, vi var laddade och luften luktade vår. För en vecka sedan var Pinneviken till hälften fylld av isflak, nu låg sanden ren. Första solglimten kom just när vi lade ut. Alla med stora leenden.

Planen var att paddla söderut i Gullaren till sydsidan Gåsö, luncha där och fånga vindskiftet över till syd, och sedan surfa tillbaka med sydvinden. Nu blev det motvind från start istället, men vi behöll färdplanen. Ut från Pinnevik och över Stångholmesund och genom södra smyghålet vid Stångholmen. Sen jobbar vi lite i vågorna mellan den och Flatholmen. Ute i väst ser vi vågorna bryta mot klipporna och bruset bär in till oss.

Tina med vy västerut, dyningarna börjar lägga sig.

Det fina med att bo både vid havet och vid en fjord är valmöjligheten. Blåser det för mycket på utsidan, eller går gammal sjö, så paddlar man öarna på insidan istället, i fjorden. Tampas med vågorna kan man göra ändå, i passagerna mellan öarna eller där man väljer att ta en sväng på utsidan en ö.

I lä under Flatholmen samlar vi ihop oss igen och spanar in de söta små klippvikarna som finns där. Vänersborgstjejerna har inte paddlat vid Lysekil förut, så vi måste ju tipsa om området, hehe. Jag konstaterar att förra veckans domino-is har smält bort.

Förra veckans domino-is ovanpå kobben

Vi glider vidare längs Flatholmens insida och mot Tornholmen. Solen har försvunnit igen. Två av oss är halvförkylda, en har ”vasaloppsarmar” och en gör sin första vinterpaddling någonsin och paddlade senast i september, så vi tar det lugnt. Vi stångas med vågorna i sundet över till Gåsö och glider sen in i norra bukten för att vila i lä. Vågbrus i luften och mäktig natur. Marina undrar om sälarna brukar vara här och innan vi hinner svara nej ploppar ett huvud upp nära oss.

Vi paddlar vidare in i bukten och ser en Jesus-svan som får oss att fnissa till. Svanen står på vattenytan! I allt det gråa går isflaket ton i ton med havet. Vi är dagens enda färgklickar. Svanen lättar när vi paddlar närmare. Vi snirklar oss vidare och hittar en ministrand i lä, där tar vi lunchpaus. Tjejerna tycker att Gåsö är ett vackert paddlingsområde.

Fikastrand i Gåsöarkipelagen, nära Pittleholmen

Gåsö – en ö med drömlägen

Efter en kort lunch – det är kyligt i duggregnet – paddlar vi vidare mot Pittleholmen, och gör ”turiststopp” vid drömvillan med sin egen badvik, och det nybyggda grannhuset i nästa vik. Sen paddlar vi hemåt.

På väg hemåt med Lysekils kyrka framför oss

Vågsurf

Lite våglek vill vi ha, så efter Flatholmen paddlar vi utåt i sjöarna, går på utsidan Humlesäcken och surfar en i taget in genom Kramkistan vid Stångehuvud. Skoj och bra fart! Stora leenden igen. Innanför är det lä och snirkligt. Här är vackert. Sen är det bara att paddla igenom Stångholmesund så är vi tillbaka i Pinnevik.

Vi avslutar dagen med fisksoppa och efterrätt på Old House Inn. Vi är överens om att hade turen inte varit inbokad så hade nog ingen av oss kommit iväg ut idag. Gråvädret lockade inte. Ändå har vi haft en underbar dag, och njutit av allt det vackra och vår upptäcktsfärd. Fjärde mars blev en skön dag!